Cyklon-varning

Trots klimatförändringens effekter är vi i Norden ännu ganska skonade från cykloner, orkaner och liknande stormar. Kenneth skriver i dagens artikel om hur det var att under flera dagar på Mauritius uppleva hur man förberedde sig för en cyklon, och hur den till sist svepte över honom.

Vi råkar springa på ett riktigt drömläge när vi letar efter någonstans att bo i Grand Bay på Mauritius. Inget för ett par sparsamma backpackers, men läget är så fint att vi ändå slår till. Huset, eller lägenheten består av ett vardagsrum med soffa, fåtöljer och TV. Köket är beläget längst in och på övervåningen finns två sovrum. Alltså mycket större än vi har hemma. Dessutom har vi en uteplats bara några meter från vattnet.
 
Våra grannar är fransmän som vägrar prata engelska. Egentligen pratar de inte med några andra än sig själva. Blev lite väl mycket bludder med italienarna som vi hade som grannar tidigare och de kunde inte ett ord på engelska och vi kunde inget på italienska.
 
Vi avnjuter i en dag med solsken med några simtag nedanför uteplatsen. På kvällen slår vi på TV:n, bara för att konstatera att det finns två obegripliga franskspråkiga kanaler med bara dravel och en engelsk som är lika värdelös, om inte värre. Hade varit intressant att få se nyheter. Skulle ju kunna ha hänt något i världen sen vi åkte hemifrån för tre veckor sen, men strunt samma, vi är inte här för att bekymra oss utan snarare tvärt om.
 
På natten upptäcker vi en av nackdelarna med huset. Fläkten som är fastskruvad i väggen ovanför sängen är felriktad. Dessutom för den ett jädrans liv. För att göra någon verkan, så måste vi ha den på fullt blås, vilket medför att det är svårt att somna. Det är fler som för oväsen. Ett gäng duvor bor på taket och krafsar mot plåten med jämna mellanrum. Jag använder mina tekniska talanger till att försöka ändra riktningen på fläkten men lyckas bara med att få den att väsnas ännu mer. Enligt min fru så överröstas nu duvorna, men för att överrösta mina snarkningar krävs mer mekande.

Dagen efter när vi sitter och äter frukost ser vi att lokalbefolkningen tar upp sina båtar på land. Det ser hur lugnt ut som helst här inne i viken och solen skiner. Vi hjälper till, liksom en av fransmännen, och efter ett par timmar ligger det 6-7 båtar i gränden bredvid huset.
 
När vi är klara så sätter vi oss på uteplatsen och slöar. För första gången kommer fransyskan som bor bredvid och pratar med oss. Hon säger på perfekt engelska:
Ni kanske har missat det, men myndigheterna har utfärdat ”alert one”.  

Det betyder att en cyklon finns någonstans i Indiska Oceanen och är på väg mot oss. Hon tipsade också att det var en nyhetssändning på engelska klockan nio varje kväll.
 
Strax efter kommer killen som vi hyr av och berättar samma sak. Han säger också att vi ska stänga igen fönsterluckorna och trädörrarna mot altanen. Samtidigt så skrävlar han om att vi kan vara lugna för taket tål vindar på 270 km/tim. Dessutom är det minimal chans att cyklonen träffar Mauritius. Han fortsätter med att fråga om vi har handlat upp mat och stearinljus för ett par dagar. Allt kommer att vara stängt.
 
Blir till att sätta full fart mot stormarknaden och självklart börjar det ösregna så fort vi öppnar dörren. Efter att ha investerat i bröd, pulversoppa, trista konserver, frukt, grönsaker, en massa vatten och stearinljus återvänder vi hem.
 
Klockan nio på kvällen sitter vi bänkade framför TV:n och ser hur de som första nyhet tar upp cyklonen. Det visas satellitbilder där man ser hur cyklonen drar fram ute till havs i riktning mot Mauritius. Som avslutning visade man en filmsnutt på en röd flagga som var hissad någonstans.
 
På morgonen dagen därpå vaknar vi av att någon hamrar på taket. Troligtvis ägaren, till stället vi bor på, som vill försäkra sig om att det inte ska bli fiasko om den där cyklonen skulle komma, ens med blygsamma vindhastigheter. Det blåser rätt bra men inget överdrivet. I viken har de flesta av båtarna, som låg där dagen innan, släpats upp på land, samtidigt som en del nya segelbåtar tillkommit.
 
Till frukosten tittar vi på TV för att se om de har några nyheter om vädret. En av de franska kanalerna en textremsa på engelska som rullar i nederkanten och jag hinner precis läsa att cyklonen nu uppgraderats till action 2, innan det blir strömavbrott.

Ägaren kommer förbi och hälsar på. Han berättar att cyklonen nu har vindar på 220 km/tim och rör sig med 20 km/tim. Den har saktat farten och nu beräknas att den ska anlända kring lunch i morgon. Han säger också att vi skulle ta bort allt från golvet då det finns risk att det kommer in vatten där.
 
Vi tar en promenad i regnet och konstaterar att nästan allt är stängt och bussarna har slutat gå. Det arbetas för fullt med allt från att plocka ner kokosnötter till att spika fast sådant som inte sitter tillräckligt fast. Några lagar en elledning som blåst ner utanför vårt hus, vilket förklarar elavbrottet i morse. Vi hittar en öppen restaurang så vi får i oss en lunch innan vi återvänder hem igen.
 
Jag måste erkänna att en viss spänning börjar infinna sig. Vad kommer att hända? Den här spänningen övergår så småningom till tristess och vi går ut ytterligare en sväng i regnet. Nu har även restaurangen vi åt på stängt.  
 
När vi kommer hem igen vid halv sju på kvällen märker vi att strömmen kommit tillbaka. På med TV:n och där ser vi den där textremsan igen. Nu står att cyklonen har uppgraderats till klass 3.
 
Ett förvånansvärt lugn råder. Blåsten har avtagit liksom regent och på TV visas samma skräp som vanligt. Känner mig lite besviken. Här har man trissat upp sig, investerat i äcklig mat och sett fram emot att i alla fall duvorna ska blåsa bort från taket, men så händer ingenting.
 
Under natten tilltar blåsten igen vilket medför att duvorna krafsar mer än vanligt för att hålla sig kvar vilket gör det ännu svårare att somna.
 
På morgonen är det relativt lugnt igen och vi slår på TV:n. Samma textrad är kvar.
 
Vinden tilltar under dagen och en illaluktande hund har sökt skydd utanför dörren till altanen. När vi ska kolla på nyhetssändningen, klockan ett på dagen, pajar elen, innan vi hinner höra eller se något mer än en textremsa på franska med ett telefonnummer. Troligtvis något nödnummer.
 
Nu följer en lång dag med pulversoppa till lunch och konservburkskorv till middag. Känns segt nu när man har noll koll på vad som händer förutom det vi hör och ser själva. D.v.s. att det blåser som attan.
 
Vi tar en fika och sätter oss ut på altanen som ligger i lä. Alla båtar verkar ligga säkert utom två stycken som ”draggat” en bit. Det är 10-12 segelbåtar rätt långt ut i viken, 3-4 katamaraner längre in, 3-4 dykbåtar och lika många fiskebåtar. Trots att vinden minskat något igen så slår vågorna upp över muren utanför altanen.
 
När vi kommer in igen så märker vi att strömmen kommit tillbaka igen, så det första vi gör är att sätta på TV:n. Där visas en sattelitbild där det ser ut som cyklonen befinner sig rakt ovanför oss med centrum några mil utanför nordostkusten. Den har också fått ett namn: Gamede och det står att man mätt upp vindhastigheter på 200 km i timmen. Innan strömmen går igen, hinner vi höra att det är en av de värre som nått Mauritus, på flera år.
 
Vi tänder stearinljusen och roar oss bäst vi kan med en gammal kortlek. Det är för mörkt för att läsa och vi vill inte slösa på batteri till ficklampan, ifall den skulle behövas för viktigare ändamål.
 
Natten kommer och vi släcker våra stearinljus och går upp och lägger oss. Sova är inte att tänka på, för vinden har tilltagit ordentligt och det blåser så att det dånar. Kastvindarna liksom dunsar mot taket. Har aldrig kunnat tro att blåst kunde föra sådant oväsen. Då och då smäller det till då grenar, kokosnötter eller vad det nu är som kommer farandes träffar taket. Ett par duvor försöker hålla sig kvar av oväsendet att döma, men de flesta har troligen blåst iväg. Ett annat återkommande ljud hörs också. Det är ett skramligt dunsande på taket som om något sitter löst, men det upphör efter någon timme. Troligen lossnade någonting för det börjar droppa in vatten vid trappan.

Känns som det bara är en tidsfråga innan hela taket blåser av. När vi legat och stirrat i 4-5 timmar så somnar vi till sist och klockan är då över 3 på natten. 
 
Klockan 9 på förmiddagen vaknar vi av biltrafik på gatan. Vi öppnar fönsterluckan och tittar ut. Det regnar och gatan håller på att röjas upp. Redan nu kan bilarna komma fram. Trädgrenar ligger efter vägkanten och dykfirmans skylt vikt sig. Alla verkar vara ute och för att fixa till det och det ser nästan ut som vanligt.

Vi går ut för att titta och förväntar oss att få se ett sönderblåst Grand Bay men, konstaterar i stället att inga större skador skett. Mest trädgrenar som ligger utspridda efter vägkanten och ett och annat omkullblåst träd. Utanför ”social wellfare center” står ett 20-tal personer som sökt hjälp.
 
Vår franska granne säger att cyklonen uppgraderades till action 4 under natten och ägaren till stället vi bodde på kom förbi och inspekterade eventuella skador. Han berättade att vindhastigheten på land inte hade varit mer än 170 km i timmen.
 
När strömmen återkommer ser vi på TV att cyklonen pågått i 5 dagar varav 60 timmar har påverkat Mauritius, 10 000 personer har suttit på flygplatsen som varit stängd i 24 timmar och att man nu förväntar en ökning av malaria, dengue och chikingunya. 

Inte oväntat med tanke på allt regn som varit och fortfarande pågår.
 
På Mauritius sveptes en person bort av vågorna och en person dog när han cyklade på en nedfallen elektrisk ledning. På Reunion som också fick besök av Gamede, skadades nio personer då de trotsat förbudet att köra bil.