På bröllop..

På bröllop..Åkte med en gammal buss, ingen aircon sa alla fönster var öppna och dammet lade sig överallt, slicka sig runt munnen och man kände jordsmak. Bussen bestod av uteslutande par som skulle besöka Angkor Wat men inget som intresserad mig och jag talade med Seal, en ung kille som drev guesthouse och följde med på resan som en slags reseledare samt med avsikt att fylla guesthouset på kvällen. Han var dock ingen girig person som bara såg en som vandrande plånböcker utan mer en person som ville få visa upp sitt land och tackade folk för dom valt bussen istället för flyga in, då man såg mer av landsbyggden. Vi pratade och jag försökte komma på vad jag skulle göra istället för besöka Angkor Wat, Seal hade en lösning, följa med på bröllop imorgon. Jag tackade genast ja, inte kan man missa ett bröllop och speciellt inte ett i ett främande land, bussen skumpade vidare. Avståndet var cirka 15 mil, men vägarna var så dåliga att runt 4 – 6 timmar skulle färden ta och jag funderade på det stundande bröllopet när en massa frågor började ploppa upp i huvudet, vad skall man ha för kläder, bröllopspresent, något speciellt jag borde veta om och hur hinna fixa innan klockan 11.00 nästa dag när bröllopet skulle börja. Seal lugnade mig med att vilka kläder som helst gick bra, presenter hade man inte utan gav pengar och allt var lugnt. Jag litade på Seal men funderade på hur mycke man bör skänka, för lite vore oartigt, lika mycke som alla andra vore för blygsamt, kommer trots allt från ett rikare land och för mycke vore också fel man kan ju inte ”flasha” med pengar framför fattiga bönder. Lita på Seal var det, och man kan alltid köra följa John, gå lite efter Seal se vad han gör och man är ju trots allt gäst i landet så lite dispans får man väl ha. Nästa dag var jag klar långt innan 11.00 men Seal vart inte klar förens klockan var nämre 12.00, han sa att festen ändå antagligen knappt börjat och som vanligt när man är utanför Sverige är punktlighet inget som behövs, säger man 11.00 så ar 12.00 mycket bättre tid att komma. Vi körde på en liten grusväg ut på en åker där partytält ställts upp, jag tittade snabbt runt för att få koll på läget och första personen att möta oss var en kvinna som stod och väntade med vacker röddräkt, välsminkad och uppsatt hår, bruden så klart. Bakom henne var ingången till ”inhägnaden” för festen och det stod 4 tjejer och 4 killar som bildade en gång man var tvungen att gå igenom. Syskon och nära vänner antog jag och det var dags kliva av. Seal hoppade av och växlade några ord med bruden, jag själv försökte med lite bugningar och leende för att utan ord visa min uppskattning att jag fått chansen att komma till deras bröllop osv. När jag hälsat klart tittade jag upp och såg att Seal hade tagit sig igenom gången och pratade med dom sista personerna i gången. Undertiden jag tog dom få stegen fram till gången funderade jag på vilka jag skulle heja på. Kändes som alla 8 vore lite väl onödigt men kanske borde man göra det, vad är mest artigt, är dom där för bli hälsade på eller för att hälsa på mig. Jag hejade på första tjejen och hon hade en stor korg med nyckelringar och gav mig en, hade jag inte väntat mig, och funderade på om skulle hända något hos dom övriga 7 eller om det var nu jag skulle skänka pengar. Jag gick vidare och hejade på alla tjejerna och lite snabbt till killarna, det bör ju vara samma i hela världen att lite extra uppmärksamhet mot dom uppklädda damerna alltid förväntas och uppskattas av framförallt dom. Jag tyckte att jag hittils gjort bra ifrån mig på mitt första bröllop i Kambodja men tydligen hade jag missat att sjävla brudparet var det sista paret i gången och bruden som jag visat så mycke respekt för var mer en värdinna med ansvar att se till serveringspersonalen gjorde sitt, att alla fick en plats vid bordet osv, men allt kan ju inte gå perfekt första gången och såna missar kan ju hända även på bröllop i Sverige. Väl till bords bjöds det på öl, och öl, det var som man var på en oktoberfestival och inte ett bröllop. Maten bestod tex av 8 olika ”rätter”, vilket mer var som olika tilltugg till ölen, först kom ett fat med tex små kryddiga köttbitar efter ungefär en halvtimme när bordet tillsammans ätit upp större delen bytes det ut till en ny rätt, en spicy sallad eller lite jordnötter osv. Mitt bordsällskap kändes som dom också kommit för ölens skull, introverta och tysta i ett hörn. Tom Seal som varit hur glad och pigg som helst förvandlades till en tystlåten individ som drack ölen under tystnad. Första timmen gick ändå utan problem, det var roligt att se bara hur saker gick till och smälta dom intrycken, i kortrörde sig livet såhär. Ett antal stora ölflaskor ställdes på bordet och det fylldes på i allas glas, ett antal tjejer sprang dessutom konstant runt och fyllde på is. Jag vet inte om jag fick extra service men dom var så…skickliga.. med att fylla på med is att jag vid ett tillfälle hade 98% vatten i mitt glas. En gång när teckade nej tack till en tjej att det räckte med is så kom en annan smygande på andra sidan och fyllde på med is. Sen satt man där med sitt glas och skålade med allt och alla, en tallrik med pinnar hade dukats fram så man kunde äta av maten på faten och när ölflaskan tog slut kunde man göra 3 saker, låta den stå kvar, släppa ner under bordet eller det som dom flesta föredrog ta den och slänga långt ut på åkern. Där sprang ett antal barn runt och plockade upp tomflaskorna, fanns det någon liten drope kvar fyllde dom sina egna glas och när servitriserna såg att det saknades flaskor på bordet kom det ett gäng nya och cirkeln var sluten. Efter en timme så var det dock lite väl tråkigt att bara sitta stilla och smälta intrycken med folk som hellre pratade med sin öl än med varandra, att jag inte tilltalades så mycke gjorde inget, var hel del som kom och pratade med mig via Seal oftast men i pauserna mellan besöken var det så dött. En titt omkring och upptäckte att satt en 21 årig tjej vid bordet jämte, hennes sällskap verkade viserligen inte lika introverta men var väl inte riktigt i samma generation som henne och vi skålade med varandra några gånger, så som folk i samma sits kan skåla med varandra trots att dom sitter långtifrån och inte ens känner varandra. Det blev fler skålningar och mer riktiga där antingen jag eller hon reste sig och bytte bord en liten stund, några längre samtal var det dock inte tal om då hon inte talade någon direkt engelska. Men denna oskyldiga lek eller vad man kan kalla det var ju inte så oskyldig i alla dom ögon som fanns på festen och som turist, vit, osv så hade jag rätt många av dom på mig konstant. En del började komma fram och undrade om jag ville pussa henne osv, ett enkelt nej verkade inte bita på dom, när danserna sen väl kom igång klev ett annat gäng fram som ville förhindra att jag umgicks för mycket med tjejen och hur gör man det om man inte kan prata och är på bröllop. Jo man bokstavligttalat drar en i armarna och ber en dansa med någon. Jag har aldrig dansat så mycke i hela mitt liv, speciellt inte med folk som ständigt drog mig till någon ny efter varje dans samtidigt som några försökte att jag skulle dansa med hon tjejen vilket jag inte hade något emot men vad jag helst ville var att få slå mig ner med mitt introverta bordssällskap och njuta av få vara mig själv, och bestämma själv när och med vem jag skulle dansa med, OM jag skulle dansa. Något sådant förståelse fanns inte och jag dansade vidare med lite avbrott för att fotograferas med servitriser, med brudparet, en del killar osv. Det kandes lite konstigt men blev faktiskt uppbjuden av en hel del män att dansa med dom också men tillslut blev det lite mycke dans och jag fick slita mig, dom fortsatte dra i mig, jag gick satte mig men var lönlöst. Tillslut började festen gå mot sitt slut, många hade lämnat tillställningen, dom män som inte dansade slog sig ner och pratade med varandra över lite öl, kvinnorna var utspridda och några satt en bit bort med dom flesta barnen samlade där. Barn brukar jag komma bra överens, vet inte om det har något med mental ålder men jag gick upp och slog mig ner och äntligen lämnades jag ifred från danserna, något enstaka foto skulle fortfarande tas. En liten flicka bussade konstant, sprang gömde sig om jag tittade på henne och tittade jag inte försökte hon smyga sig nämre medans jag satt och pustade ut på min stol, att dansa 2 timmar är kanske inte så jobbigt egentligen, speciellt inte i det tempot men det hela var mitt på dagen och utomhus så lite svett och trött var man. Efter sutit en stund kom Seal upp, och även om han knappt dansat, druckit, pratat så verkade han nästan mer trött än mig och vi satte oss på mopeden och drog vidare. Klockan var 16.00 på eftermiddagen och kändes som festat hela dagen, vilket det i princip blev då Seal tog med mig till en annan fest på kvällen med mer dansande, men det är en annan historia.