Kryssningar till Bahamas i Karibien

Lotta har, som många andra här på Backpacking, aldrig varit ett stort fan av att göra riktigt turistiga grejer när hon reser, men något som ändå länge lockat henne är att få simma med delfiner som ofta erbjudes som utflykter på kryssningar och på de olika turistorterna. Så när tillfället visade sig på Bahamas var Lotta inte sen att hoppa på.

Redan klockan åtta på morgonen avgick båten från Paradise Island, som ligger intill Bahamas huvudstad Nassau. Destinationen var Blue Lagoon Island där delfinerna hålls. Bahamas är ett örike fullt av vackra stränder med gnistrande klart vatten. Men Blue Lagoon Island skulle vara något utöver det vanliga.
 
När vi närmade oss med båten och man fick syn på öppningen in till själva lagunen, förstod jag vad folk talade om. De flesta andra stränder är långa och raka och kommer med rader av hotell. Här ligger stranden avskärmad från resten av havet vid lagunens lugna vatten. Bakom vajar palmerna och mellan stammarna har hängmattor satts upp. Det känns som en bortglömd liten oas när man befinner sig här och det är lätt att förstå att många betalar bara för att få hänga här en dag.

Men jag hade större planer än så och hela vår grupp släpptes av vid bryggan nära delfinerna. Varje besök inleds med en liten informationssession. Det är inte bara för att man ska få reda på vad som ska hända när man möter djuren utan man får veta var dessa delfiner kommer ifrån, varför de gillar olika saker och hur man ska bete sig om man möter delfiner vid ett senare tillfälle ute i det fria. För mig fungerade det också lugnande. Jag ville ju inte vara med om något där stackars djur hålls fångna för att människor ska tjäna pengar på dem. Men alla skötarna uppträdde otroligt professionellt och verkade ha djurens bästa som prioritet.
 
Besökarna delades upp i tre olika grupper om 6-10 personer och sedan fick vi gå ner till plattformen där vi skulle få interagera med delfinerna. Eftersom vi åkte så tidigt på morgonen var där inget folk från någon kryssning. På plattformen var det bara att ta på sig flytväst och stiga i vattnet. Alla var vi spända av förväntan. Medan vi flöt på en rad några meter framför plattformen dök djuren upp till tränarna. De fick ordentligt med fisk och vi fick instruktioner om vad vi skulle göra.
 
Först fick alla bara hålla ut en hand medan en av delfinerna simmade förbi så att vi fick klappa dem, men inte på huvudet eller stjärten för det gillar de inte. Det är alltid intressant första gången man får känna på ett nytt djur. Många tror ju till exempel att ormar är slemmiga, men de är ju varma och muskulösa. Delfinerna kändes också annorlunda mot vad jag förväntat mig. De var mycket hårdare och slätare än jag trott. Jag insåg också att jag redan var såld på aktiviteten. Det spelade ingen roll att det är turistigt, de är verkligen fantastiska djur och att få komma så nära dem är en otrolig upplevelse.

Den nyfunna ”vänskapen” fortsatte med att delfinerna kom fram till varje besökare, en och en, la huvudet på ens axel och lät sig kramas. Man fick också ta tag i deras fenor medan de nästan ställde sig upp ur vattnet och plaskade med stjärten – som en dans ungefär. Tränarna drog hela tiden skämt och berättade om de olika delfinernas personligheter. Djuren lydde nästan allt, speciellt när det skulle skvättas på turisterna. Det tyckte det var vansinnigt kul. Fast ibland envisades de med att göra lite tvärtemot, vilket förstås bara gjorde upplevelsen roligare.
 
Alldeles för fort var det dags för den sista punkten som också var höjdpunkten – ”The Push”. Tränarna varnade för att badbyxor mycket lätt kunde åka av så jag knöt shortsen extra hårt runt midjan. Sen fick jag lägga mig på mage i vattnet med huvudet så mycket upp jag kunde och armarna rakt ut. Bakom mig dök två av delfinerna upp och satte sina nosar i mina fotsulor. Och sen bar det av. Det är en otrolig fart de får upp och jag kan närmast likna det vid det förföriska ögonblicket för en surfare när man för första gången lyckas fånga en våg och bara rider på vattnet i en hiskelig hastighet. Jag hade kunnat göra det om och om igen, men det hade vi förstås inte tid med, för nu väntade sjölejonen.

• Vill ni läsa mer om delfiner rekommenderar vi WWF´s information delfiner.

De här aningen större djuren får man inte simma med utan vi stod i knädjupt vatten medan vi umgicks med dem. Man fick inte heller ha med sig några kameror – inte ens vattenfasta – eftersom sjölejonen gärna ser det som en leksak att ta ifrån besökarna. Den här aktiviteten var minst lika underhållande även om sjölejon och delfiner skiljer sig mycket åt. Vi blev erbjudna att få kramar och sen pussar. Första killen sa att han nog helst ville ha en kindpuss.
– Vad tycker du om det? frågade tränaren.

Och sjölejonet la ena labben över ögonen och vände sig bort helt förnärmat, som om han inte kunde tro vad han hörde. Det var ju bara att tacka ja till en puss på munnen efter det skådespelet och oj vad länge den varade. Medan delfinernas nosar var hårda, nästan som plast var det här mer som en blöt tvättsvamp fast med morrhår förstås, och smaken av saltvatten och fisk var tydlig.

Så långt hade det varit en fantastisk dag, trots att alarmet stått på 06.45 under semestern. Men den förlorade sömnen skulle jag snart få ta igen. Besöket avslutades nämligen med ett par timmar på den paradisiska stranden. Efter att ha lunchat och druckit en ”Bahama Mama” i den söta lilla beach baren la jag mig i en hängmatta. Lagom skuggad av palmernas blad gungades jag långsamt till sömn.

Nästa gång jag besöker Bahamas blir det på en kryssning på minst 7 dagar som tar mig vidare ner till Grand Turk och andra öar i Syd östra Karibien. Jag längtar redan!