Coober Pedy – staden under marken
Coober Pedy är minst sagt en annorlunda stad. Det är en stad fylld av opaler och med majoriteten av sin bebyggelse under marken. Är du som de flesta av oss helt ovetandes om denna speciella plats föreslår jag att du låter Sara guida dig i Australiens outback.
Det karga landskapet utanför bussens fönster börjar fyllas av stenhögar, högar, av varierande storlekar och skiftande i olika färger, av småsten. Vi stannar till vid välkomstskylten som informerar oss om att vi nått Coober Pedy – världens opalhuvudstad. En skylt varnar oss för att falla ner i alla de gruvhål och schakt som täcker marken, som alla kommit till i jakten på opalen och strävan efter rikedom.
Coober Pedy ligger mitt i Australiens ‘Outback’, 850 kilometer från Adelaide och 680 kilometer söder om Alice Springs. Bussar tar dagligen hit turister som färdats lång väg längs Stuart Highway. Tillsammans med opalerna utgör turismen den största ekonomiska inkomsten för samhället.
Tidigt 1900-tal var området slumrande, man sökte efter rikedomar, men än så länge hade inget anmärkningsvärt blivit funnet. 1915 förändrades Cooper Pedys framtid, 15-åriga Willie Hutchinson, som hjälpte sin far i jakten på mineraler, upptäckte opaler! Coober Pedys öde var fastställt, idag kommer 70% av världens opaler från Coober Pedy.
Men många turister kommer inte hit enbart för opalernas skull, utan för att besöka staden under marken.
Efter Första Världskrigets slut kom fler och fler före detta soldater till området. Det var de som började etablera hem under marken. I dag sägs det att cirka en tredjedel av staden finns ovan markytan, medan de övriga två tredjedelarna gömmer sig i marken. Många hus har en våning ovanför marken och ser utåt sett ut som helt vanliga villor, men under markytan gömmer sig ibland våning efter våning.
Fördelarna många påpekar då man talar om att bo under marken är att man inte behöver betala något för värme, temperaturen under jorden är relativt jämn, cirka tjugo grader. På markytan är det däremot skillnad, med extrem värme dagtid under somrarna, men som snabbt faller under vinter och nattetid, en stor anledning till att människor sökte sig till att bygga underjordiska hem. Dessutom kan man enkelt bygga ut sin underjordiska bostad, så länge man följer reglerna som gäller för de som bor inom stadsgränsen. Allt som som finns i ett ”normalt” hem återfinns i de underjordiska hemmen, förutom fönster vill säga.
I dag bor cirka 3,500 människor i Coober Pedy med cirka 45 olika nationaliteter. Det är ett av de mest multikulturella samhällena i Australien, med låg kriminalitet och ett välfungerande samhälle. Där finns skola, vilken eleverna kan läsa vid både fysiskt och över radion, pub, restaurang, hotell, helt enkelt det mesta man förväntar sig av vilket samhälle som helst.
I Coober Pedy får vi ta del av hur man letar opaler och gör dessa ädelstenar till en hårdvaluta som försörjer staden. Vi får gå ner i gruvorna, besöka hemmen, sitta i tevesoffan med stenväggar omkring oss, dra in den svala luften och uppleva den lite klaustrofobiska känslan av att vara flera meter under marken då lyset släcks. Det är tyst, otroligt tyst och det är något som vår guide själv kommenterar. Hur svårt många upplever det att antingen flytta ner under marken där tystnad råder, eller tvärtom, att flytta ovan den och nästan alltid vara omgiven av ljud. Under marken finns inte ljudet av högljudda grannars musikspelande eller bråkande.
Guiden är en tjej i tjugoårsåldern, hon är inte född i Coober Pedy utan kom hit med sin familj då hon var fem år gammal. Så här i efterhand är hon glad över att hon var så ung, det gjorde det troligen enklare att anpassa sig. Men nu är hon ”hooked” som hon uttrycker det. Att leva i ett ”normalt” hus känns helt främmande. Här finns ju allt! Bara mer behagligt, billigare, och behöver man bygga ut kan man dessutom bli rik om man har tur, vem vet vad som gömmer sig i ”husväggarna”?
Vi spenderar en natt i ett underjordiskt vandrarhemsrum, häftigt! Men jag håller mig nog trots allt till bostäder ovan marken.
Passerade C.B i februari 2005. Det var varmt. Ganska coolt ställe f.ö
Häftigt! Skall besökas om jag hamnar i krokarna! 🙂
Inget för folk med klastrofobi antar jag?