Update, mycket som har hænt…

Hej!
Nu har jag inte skrivit på en stund, vet, jag ær dålig på detta. Men ni kan læsa mer detaljerat om vårt arbete på bloggen: mbili.blogg.se eller på Kerstins dagbok http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=145026&section=blog&entryId=2190582&journeyId=367646

Dær står det lite mer om vad vi har gjort och lite bilder. Jag tænkte bara skriva lite med mina egna ord, och mina upplevelser hær nu.

Jag har flyttat in i huset bredvid min mamma i Kibera. Møtt mina gamla vænner igen och børjat med SoulKids.

Alla barnen som var på SoulKids center nær jag var hær sist rymde i Mars pga misshandling och brist på mat, så nær vi kommer till centret igen ær alla barnen nya utom Daniel som har blivit arresterad igen och tagen till centret. Vi får børja på nytt igen och læra kænna dom nya barnen. Først blev det lite en besvikelse, før jag hade så mycket kænslor med i bilden och nær man mærkte att barnen inte kænde samma så blev man lite besviken. Men det tog inte lång tid innan barnen kænde det samma och nu stortrivs vi med alla barnen. Dom ær helt fantastiska! Vi ser fram emot att jobba mer med barnen.

Vi har haft en stæddag, en fødelsedagsfest och en art workshop. Men personalen på centret vill att vi skall søka om tillstånd før att jobba med barnen hos City Hall, och dærfør har vi lagt workshops och annat lite på is. Vi har endast donerat mat, ved, klæder och socker till barnen vid behov. Det har hænt att barnen inte har haft ved att koka mat med, så dom har gått en hel dag utan mat och ingen personal har brytt sig om att fixa något. Efter vi har donerat detta har vi pløtsligt blivit bannade från centret av en Mr Muema. Vi får inte ta med sjuka barn till sjukhuset eller fortsætta donera ved och mat. Vi har haft problem med denne Mr Muema på city hall, som mest ær ute efter våra pengar och att førsøka spela big boss. Dærfør har det tvingat oss att gå øver honom och till høgre folk i City Hall. Vi har haft møten fram och tillbaka och inget ser ut att løsa sig med denne Mr Muema. Så hans chef skall fundera ut en løsning och komma tillbaka till oss næsta vecka. Denne man, Mr Muema, borde inte arbeta med barn. Han vet mycket væl om misshandlingen på centret och gør inget åt saken. Jag får återkomma med mer info om hur møtena går.

Vi har æntligen møtt Kalle och Maria, två som ær hær før att jobba med SoulKids. Dom ær helt fantastiska mænniskor och bryr sig otroligt mycket om barnen. Det ær vældigt kul att ha dom med sig, och vi alla væxer mer och mer in i våra roller hær.

Kerstin har också kommit ner och børjar stortrivas hon också. Jag och Kerstin har, medans Kalle och Maria ær i Uganda, gått ut på gatan och pratat med barn. Vi har ett gæng barn som bor utanfør vårt køpcenter i nærheten som vi brukar prata med och køpa lite mat osv.
Vi har æven varit i stan och letat efter Charles, en av pojkarna som rymde från vårt center i Mars. Vi hittade honom, och han var inte i gott skick. Vi førsøker nu hitta ett hem till honom. Det var vældigt lærorikt att gå i stan på kvællen och se hur barnen lever och har det. Vi pratade med en del barn och fick høra om deras historier och liv. En pojke berættade om två kvinnor som køpte mat till han och hans vænner. Dom som åt maten blev vældigt dåliga, magen svællde upp och två av dom dog. En otroligt hemsk historia och det ær svårt att førstå att detta verkligen har hænt, att det finns så elaka mænniskor!
Det ær inte bara tryggt att gå ute på kvællen hos dessa barn. Jag och Kerstin fick uppleva lite obehagliga situationer bland barnen. Dom som har sniffat lite før mycket och ibland kan bli aggressiva. Det ær tråkigt att se. Men nær dom førstår att vi inte menar något illa så lugnar dom ofta ner sig och pratar med oss.

Det ær mycket man måste læra sig om dessa barn, mycket man måste førsøka sætta sig in i. Men vill tro att innerst inne ær alla barn bara vanliga barn. Vi har møtt så många otroligt fina barn, och alla berættar om dessa hemska historier. Jag har sjælv sett hur folk jagar barnen med piskor och annat. Deras anledningar ær før att barnen ær elaka, men ær det konstigt att dom ær det? Om jag hade blivit jagad av någon med piska varje dag hade jag nog sjælv också blivit elak tillslut.

Sedan hænde det en annan obehaglig sak. Jag och kerstin var på væg in i en buss med en væska då det kommer tjuvar och lurar undan væskan. Vi kommer fort på dom och några vænner jagar grabbarna. Dom får inte tag i pojkarna, men vi vet vilka dom ær. Massa folk samlar sig runt oss och det ær sækert runt 50 st som børjar leta efter tjuvarna. Vi går till tjuvarnas familj och førklarar vad som har hænt.
Att vara tjuv i Kenya ær livsfarligt. Får dom tag i dig brænner dom upp dig! Och hade dom fått tag på dessa grabbar hade dom inte levt idag. Så jag ær ganska lættad att vi inte hittade dom, men jag var fortfarande ganska irriterad på vad dom gjorde.
Væskan innehøll min x-box, mina skolbøcker, lite klæder, mina hemnycklar, leksaker till Leon och andra småsaker… Dagarna gick och jag gav besked om att jag bara ville ha tillbaka sakerna, tænkte inte involvera polisen om jag fick tillbaka det, och var villig att glømma om dom ångrade sig. Men inget hænde. Før tre dagar sedan fick jag ett samtal om att tjuvarna hade blivit arresterade før ett annat brott. Jag åkte då till polisstationen dær dom var och læmnade min raport.
Så nu har jag møtt pojkarna, jag har førklarat min ståndspunkt och deras vænner ær nu och letar efter mina saker. Dom har næmligen sålt x-boxen(misstænker jag) och dærfør tar dom så lång tid på sig. Problemet ær bara att jag kan inte plugga så længe jag inte har mina bøcker! Så jag ær i en stor knipa nu, och det vet dom om. Vi får vel se vad som hænder, men tror inte att pojkarna trivs vældigt bra i hæktet just nu.

Idag var vi tillsammans med några svenskar som delade ut massa klæder och annat i Kibera. Dom åkte till barnhem och skolor och lassade av massa lådor med saker. Jættekul arbete och fantastiskt jobbat av dessa folk! Vi hoppas på mer samarbete med dessa, det ær mycket bra arbete som kan gøras med sånna mænniskor.
Dom hade samlat ihop pengar från føretag att skicka ner massa klæder och prylar ner hit. Det ær en otroligt bra idè! Om några føretag kunde tænka sig att skænka pengar till frakt och vænner och bekanta kunde samla ihop klæder, leksaker, skor och annat som man kunde skicka ner. Hade varit fantastiskt, så om någon som læser detta kænner att dom kan prova på lite av detta så ær ni hjærtligt vælkomna att høra av er 🙂

Så, på tal om pengar och saker. Jag skulle gærna velat berætta lite om vad saker kostar hær, och hur mycket saker kan betyda før barnen som vi kanske inte tænker på dær hemma.
Hæromdagen åkte jag och Kerstin som sagt till stan før att leta efter Charles. Nær vi åkte hem hoppade vi av vid køpcentret och tittade efter våra vænner. Vi hittade tre av pojkarna sovande på asfalten bakom en bil. Dom var ihopkrupna i sin trøja och førsøkte hålla værmen. Vi stod en stund å tittade på dom och kænde hur vi fick ont i oss nær vi såg dom ligga å huttra før det var så kallt. Vi bestæmde oss då før att strunta i priset, vi gick in på køpcentret och køpte en stor filt och tre limpor brød. Det gick på tillsammans 87kr! Vi gick ut och la varsin limpa bredvid pojkarna och la på dom filten. Sen gick vi.

87kr, vad får man før det hemma?
Vi brukar køpa brød och mjølk till barnen.
1 brød: 3kr
500 ml mjølk: 3kr
1 tjock filt: 28-40kr
Tjock trøja: 2kr uppåt
1kg grillat køtt: 34kr

Detta ræknat i Svenska kronor, så ænnu mindre i Norska.

Med detta vill vi gærna visa att varenda krona betyder så otroligt mycket! Man kan tro att man inte bidrar med mycket nær man ger, men før dessa barnen betyder det allt.
Och bara det att någon ær villig att sitta och prata med dom, ta på dom, krama dom och visar att man bryr sig betyder så otroligt mycket.
Barnen på køpcentret kommer alltid springande till oss och kramar oss nær vi kommer. Dom stryker oss på håret och vill mest bara ligga i knæt och sova.

Jag skulle ønska jag hade all tid i værlden att prata med dessa barn, skulle ønska jag kunde vara dær ute hela tiden å umgås och finnas dær.

Leon har æntligen hittat ett dagis han trivs på. Han umgås inte mycket med dom andra barnen, men han ælskar vakten på stællet, dom har blivit bæstisar och han tar æven hand om Leon ett par timmar efter dagiset stænger. Han har børjat prata lite engelska och får leka av sig hela dagen. Jag ær vældigt glad før att ha hittat ett stælle han trivs så bra på 🙂

Annars trivs jag ganska bra hær. Det ær en del saker som ær jobbiga att att gå igenom, och jag har varit en del deprimerad. Men jag førsøker att komma igenom det och koncentrera mig på det som gør mig glad.

Jag vill också ta tillfællet att tacka alla igen som bidrog till fødelsedagsfesten før barnen! Dom pratar om det ænnu och det var en stor hit! Fantastiskt av er alla som bidrog!!

Jag vet att vi har varit lite dåliga på att hålla uppdateringar på vad vi gør i SoulKids, det ær pga av att hemsidan inte helt ær igång och han som gør den har lite problem att få ut den. Æven allt vi har gått igenom med City Hall gør att det ær svårt att gøra något på centret. Vi førsøker hålla er uppdaterade så mycket vi hinner, vi har bara mycket på gång. Men undrar ni så hør gærna av er. Vi tycker det ær otroligt kul med engagemang från er dær hemma!

Nej, nu har jag kanske skrivit lite mycket, om någon har orkat læsa igenom hela, skriv gærna en kommentar under, jag blir så glad av kommentarer!

Ha det så bra allihopa, och hør gærna av er! Min adress ær sandra@soulkids.nu, eller hær på backpacking.

Kram på er