Apolo

Jag hade kunnat skriva ett utforligt kapitel om hur den overhygieniska nippriga Yishai klagade pa min hygien och nara pa slangde in mig i dushen, om hur han varje morgon kvistade ivag till receptionen for att hamta sugproppen eftersom han aterigen spolat ner sitt skitpapper p.g.a. att han inte tal att se det i papperskorgen (dock ar det ju sa det gar till i hela Sydamerika). Och om hur jag och Guy slipade upp salsan infor Ruedan genom att mellan 16 och 18 varje dag infinna oss pa privatlektion hos Cuscos grymmaste tavlingsdansare och dragqueen Franchesco och hur vi sedan gick vidare for att tjyvtrana och ta ytterligare lektion pa Roots mellan 21 och 23 varefter salsamusiken sedan slog om till Pulp Fictions ledmotiv, och fortsatte med Reggaeton och jag hamnade med latinosarna uppe pa bardisken. Och jag skulle kunna beskriva de sma indianerna som gick i sandaler i den kalla leran upp till Ausangate, och om hur stenaldersradion som en av dem bar over axeln skralade nyheter pa quechua och om hur fantastiskt vackert och kallt det var och hur ont i rova jag hade nar jag kom tillbaka, men jag hinner inte!! Jag befinner mig redan i Apolo tillsammans med Bruno, bara en jeepfard bort fran hans community Sachawasi i Santa Cruz. Klimatet har slagit om med altituden och mitt ansikte gomts under ett klibbigt lager.

Bruno ar en lang Belgisk man i 50-arsaldern med gratt stripigt axellangt har, en mystisk blick och en spetsig nasa. Han har i tidigare ar bott ihop med tva olika nomadstammar i nordafrika och om dem gjort dokumentarfilmer. Likasa om Quechuindianernas urbanisering fran Titicacasjon till La Paz. Bruno flyttade fran Afrika till Bolivia dar han bodde pa olika otillgangliga stallen i djungeln som endast kunde nas till fots i flera ar innan det har byggdes vagar. Han gifte sig vid nagot tillfalle med en Bolivianska i ett litet kapell uppe pa en bergstopp dar gaster inbjudna fran Asien, Europa, Sydamerika, Afrika och Nordamerika festade i en vecka. Han ar numera franskild och bor i ett community tillsammans med 300 Quechuaindianer som han lar att odla organiskt samt bevara moder jord ”pachamama”. Han ar aven en upplard shaman (alternativmedicinman) som vid fullmane staller till med San Pedro-ceremonier. Forutom franska, spanska, engelska och hollanska talar han tva afrikanska sprak och quechua flytande.

Nar jag stotte pa Bruno pa hostal Cactus i La Paz och jag berattade for honom att jag hade bihaleinflammation slank han upp for trappan som en vessla. Han var tillbaka pa nagra minuter med nagot gront suspekt pulver jag skulle lata dra under tungan i 5 minuter. Pa kvallen kom han barandes pa en stor hog med vaxter under armen som han slangde ner i en stor kastrull, kokade och vars angor jag sedan satt och andades in under en handduk i en halvtimme. Magi eller icke, men det stack hal pa trycket i huvud och ansikte och jag kunde dagen efter aterigen andas genom nasan.

Vi skulle ha givit oss av mot Sachawasi imorse men efter att nagra lognaktiga quechaindianer som lovat oss skjuts med deras superjeep dragit utan att vanta har vi fatt spendera dagen i Apolo med att kopa vaxter o dylikt. Pa eftermiddagen var det regn vilket innebar ingen framkomlighet till Santa Cruz.
Men vi haller tummarna for battre tur imorgon och att slippa ga vagen ut dit med stora ryggsackar kankandes pa appel- och kakaoplantor vilket tar fem timmar…