Don´t worry- be hippie!??

Hola badola! (..cissan)

Japp, da var man i en annan stad da. Fortfarande i Argentina, men har alltsa lamnat bsas bakom mig (igen) och ar nu i staden cordoba, i provinsen med samma namn!

Vart hostel pa calle Montevideo 225 ar allt annat an lugnt kan man ju saga. Hostelet heter ”Pop hostel” och ar unikt i argentina eftersom det ar designat av sydamerikanska artister. Sa alla vaggar ar grymt vackra med massa rastafarger och malningar. Sa har kan man da verkligen saga ”don´t worry be hippie!” i alla fall. Det ar aven det billigaste hostlet vi hitta i heeeeela cordoba (naststorsta staden i arg.)!

ASASDO!

Vi kom fram pa natten i tisdags, efter den ratt sa langa resan med polisstopp. Och sjalvklart var det ASADO pa onsdag, jihaaa, min mage jublade som vanligt. Denna argentinska bbq erbjod denna kvall bife de choritzo. Mattias 1:s (finns av nagon anledning tva av dem, & tva Christian ocksa = helt onodigt) egna specialité var bc, och visst fasiken hade han val ratt! dalí dalí.

Jag, Elin och hundraelva spansktalande sydameikaner smaskade mat och babblade spanska. Konstigt nog sa traffar ja inga som kan sa mkt engelska langre- vilket ar skitbra for min hjarna! Helt underbart gang iaf med flest argentinare, cordobabor, tyskar/belgier (bara spansktalande!), chilenare, mmm. Senare pa kvallen (okej morgon) sa gick vi ut till Montecristo. Skitfunk-musik, annars kul stalle, sa mina hofter hoppade anda pa som valigt medans min mun drack fernet+cola, ocksa som valigt.

UTE I DET FRIA!

Oj, vilken konstigt skon dag (fredag). Jag och elin fick ett tips av Rico att aka ivag 2 timmar norr om staden i buss till en vackert natur+trekkingomrade, alldeles vid staden/byn Rio Ceballos. Happ, lydde vart rad och for ivag i ottan (logn), Nico fick sjalv hoppa in i vart rum kl 08 for att vacka somliga som vagrade kliva upp. Men Nico jobbar ju alltid natt, sa han ar ju jamt vaken tycker ja.

Iaf. Vi akte ivag i buss, somnade bagge tva, vaknade av att nan skriker ”chicas, chicas…ni ska ju av nu- slutstationen!” Mycket dumt av nagon att tidigare beratta for mig att ja skulle av pa slutstationen, bingo!, tanker min hjarna saklart och somnar jamt. Ja, vi klev da av och tittade oss omkring- vart i helskotta hade vi hamnat. Nanslags byvag iaf, mitt ute i ingenmansland. Stammer faktiskt denna fakta- detta var ju ett naturreservat.

Vi gick at det hall snalle-chaffis hade pekat, och hitta genast olika skyltar, olika vagar. Nan bild pa en hast, nan pa nan som sprang osv. Vi lyckades i alla fall efter lite sightseeing ta oss fram till sjon och dammen som vi hade tankt oss. Otroligt gront/genomskinligt fint vatten. Men vart skulle man vidare sen da, till den lilla floden och vattenfallet som vi ville till?

Joda efter mycket sokande hittade vi en stig och en vit vacker vildhast. Tankte hoppa pa och rida, men fick inte for elin. Vi traskade pa, vidare och vidare. Vildhastar och ramade tjurar mottes pa vagen, otroligt mysig kansla. 2 timmars trekking i bergen och hoppandes langs floden sa kom vi fram till vattenfallet. Plask plask. Naturligt och fint. Inget overdrivet paradis, inget iguazufall, men precis vad jag behovde!

VILSE I VATTNET!

Sen kom regnet. Dags att slanga av bikinin och borja spatsera de 2 timmarna som det skulle ta att ga hem. Men det var da inte lite regn som kom, det kom regn, till oversvammning nastan och sen kom askan och blixtarna. Vart vatten var slut (bra planering) sen tappa vi bort oss (ocksa bra planering) och kom inte over floden. Hitta da som tur var en argentinare som visa oss vagen uppfor ett berg och sen fann jag en kiosk (?) med 6 pesos-vatten, tur.

Sen kom tjuren. Jag trallar pa och sjunger i regnet, men stannar plotsligt till. ”Elin, elin, shit, stanna, stanna da, backa backa…det ar en tjur som..” Elin backar. Jag backar. Plotsligt var jag i Madrid. Det var verkligen en frustande tjur mitt framfor nosen pa mig. Señor taura sag inte happy ut. Vet inte om det var han eller jag det var fel pa, men det klikade da inte mellan oss, tror inte vi ska ses igen. Bara att hoppa ner och ga omvagar resterande hemfard.

500-personers buffé restaurante:

¿Lugn kvall efter denna tripp, hemma i Cordoba?? Nada. Jag & Elin gick till restaurang ”Las Tarjetas” som ar (som jag forstatt det) argentinas storsta buffé-restaurang, 500 pers far plats och jag kom forst i kon. 2 som gifte sig dar ocksa, bambambambam, gratulerar. Rullade hem nagra timmar senare (alltsa inte med brudparet da, nog for att vi ar trevliga, men det kanske inte skulle uppskattas). Och vad ska man gora om inte ga ut pa vart hostel. Alternativen ar fa nar klovkan ar tva.

Klockan sju uppsokte jag sangen efter x-antal klubbar passerat, och efter att blivit tjatad pa i en halvtimme ”festen har ju bara borjat, Mika” Na men mika vill sova.

Jag har ju alltid varit en enorm djurvan, som ”ni” kanske vet. Men den har resan vet ja inte vad. Pa stan fick jag 2 hundar med mig i en timme alltsa. De skulle med in pa supermercado, de skulle stanna vid rodljus och vanta tillsammans och jaga polisen, allt tillsammans med mig. Pa var udda utflykt som ni last ”ett X par” rader om sa skulle tydligen 3 hastar promenera med oss ocksa. De ovriga kunde man bara ga forbi, men de har sokte stadigt sallskap i askan. Mysigt.

Froken kulturell!

Mjoda, i torsdags blev det en liten visit till Museo Caraffa (konstmuseum) i Cordoba, just nu med utstallningar av Francisco Gali & Salvador Dalí. Ratt spannande faktiskt.

Till oandligheten och vidare!
Glad san valentin till er alla dar hemma och till er alla som behover det!

MYCKET peace/love i dag.
/Lilla my