Rulla gatan fram

An sa lange lever jag.
Iblnd tror jag att jag ska sluta leva, speciellt nar mitt temprament inte haller langre o ansiktet faller till backen.
Idag var en sadan dag.

Gardgen spenderade vi ute i mekongdeltat hos mormor med slakt. At helfriterade fiskar med ris o gronsaker o drack nagon form av vatska som var upphalld i plastflaskor o smakade ren o skar skit + alkohol, skulle tippa pa nagon form av hembrant starkt risvin. Men det smakade underbart mycket battre an samsung i thaland, olagoskit nog, mannen tykte det var skitkul bjuda mig o se hur daligt jag madde av att det smakade s forbannat illa o att jag var nara pa att spy. Det kan jag bjuda pa..

Idag daremot vaknade vi halv 6, tog oss sedan in till phnom pnh o det forbannade kaoset, akte till Thai ambassaden bara for att upptacka att den var stangd idag p.g.a. nagon hogtid i thailand. Det i sig kan ju ses som ett minde prioblem, bara att aka hem o vanta in morgondagen. Men da varmen aldrig slutar vara skitvarm, svetten rinner trafiken ar galen, magen tom forutom gardagens ris o gronsaker + minimalt lite fisk. Det racker for att jag ska tapa talamodet tydligen.
hittils har jag lyckats lata bli det ratt bra, bita ihop o inte stora mig vare sig jag blir blast eller bara inte orkar mer. Men idag gick det inte. orkade inte. kastade in tjugo dollar i tuktuken o hoppade av i farten. andra moto, tuktuk o streetkids maste tykt att jag var sjuk i huvudet for jag knuffade bort dem o skrek alla tankbara engelska o thaiord jag vet for dra at helvete.. man visar inte ilska pa det sattet har. Eller jag vet inte ett skit o har foresten, det kanske man vist gor.. en inte i thailand, o jag har svart att tanka mig att det skulle vara sa stor skilnad…

Val tillbaka pa gasthuset mattoe jag den svenska tjejen och den overengelska engelsmannen som talar ungefar som liftarens guide ar skriven, han paminner for ovrigt skitmycket om an blandning av Bert karlssson o ”Killen med smilet” for er som vet vem han ar i skpg.. Nu ar allt som vanligt igen, men en sia av mig vill tillbaka till thailand snarst mojligt, jag kan inte hantera dollar, o att det ar javligt mycket duktigare an thaiarna pa att blasa folk ar ett faktum. De ar mer som indierna, de ger sig inte, o flera ganger har de fatt min tillit utan att de egentligen fortjanat den overhuvudtaget.. Dollar ar jobbit, jag vet ingenting om dollar, jag vet int vad saker ska kosta i dollar, o jag orkar inte tjafsa i en timme for att fa ner priser som jag inte ens vet vad de ska ligga runt. Tankte spendera kvallen pa gasthuset med att snacka med alla vana kambodja-resenarer o klura ut vad jag egentligen forvantas betala.. Pa de fa affarer som inte ar 7-eleven liknande o har fixerde priser marks det snabbt hur billigt mycket faktiskt ar har.
men igar t.ex. kunde inte jag forlja med resten av ganget i slakten till marknaden da priserna automatiskt skulle ga up i och med min narvaro, kan val bara tacka dem for att de tvingade mig att stanna hemma..

Har ocksa fatt en viss insikt i hur de flasta foraldrar till tonaringar tanker. Igar t.ex. at vi som sagt ris, fisk o gronsaker, standard mat, me mycket o till alla, kostade visserligen inte mycket. Men jag takar anda odmjukast for maten, trots att det faktiskt ar jag som betalat den. Jag ar inte van vid att betala saker. Jag ar van vid att lana eller fa saker. mojligtvis jobba for dem.
Har betalar den som har. jag har,o jag betalar garna nagra dollar har o dar. det kvittar mig. Samtidigt har jag inga pengar, o maste ge adde pengar. Men pengar ar sa forbannat orealistiskt i min varld..

I Sverige ska man tjana sina perngar sjalv. nar man passerat aldern 18 ar det dags att borja skota sig sjalv. Detta hojs visdserligen for varje ar nu med arbetsloshet, idioti o hoger-styre i riksdagen. Men fortfarande ar det upp till ungdo som gammal att tjana ihop sina pengar, o for varje ar som gar okar mot alla odds jamstaldheten o i och med det forsvinner hemmafru stampln mer och mer. I manga fall forsoker man till och med byta plats helt, dar mannen ar hemma med barnen o kvinnorna jobbar. jag ser inget negativt i det, iaf inte om barnet ar stort nog att ata vallng istallet for brostmjolk.

Att forsoka forklara livet i Sverige for folk som inte ens vet vad Sverige, norge, danmark, Tyskland, holland o spanien ar blir mycket svart. manga vet vad frankrike ar (vilket kanske inte ar sa konstigt), o manga kanner till england o USA da engelska lars ut i skolorna istallet for franska nu. Men vad sverige ar eller vart i varlden det ligger ar det inte manga som vet. Iaf inte lantsborna vid mekongdeltat. Andr saker som jag ser som sjalvklara, som datorer, e-mail o dylikt ar ocka framande for manga, det ar svart att gora sig forstadd nar man dels inte pratar samma sprak o dels forsoker forklara saker som den andra inte har en aning om vad det ar..
Nu ar det inte sa att jag kommer hit o sitter pa all kunskap. De forsoker, precis som jag, forklara saker som jag ”omojligt” kan forsta. Saker som tillhor kambodjansk livsstil, en stil langt bortom min egen.

Vid mekongdeltat dar vi var snackar dessutom ingen engelska. o ett litet fatal thai, pa ungefar samma niva som jag, vilket gor iforsig gor att det otroligtmycket bekvammare att forsoka.. O med hjalp av en gnutta risvin pratade vi oforstaende med vandra kvallen ut o tittade pa Kinesisk dubbad TV. Engligt dom ar kore o kina samma sak o de blir sura om man pastar motsattsen, vrfor har jag inte en aning om. Har nagon annan??

Nu aste jag springa pa toa
hejda!