Vår hyresvärd skjutsade oss till hamnen i Mirissa som ligger ett par mörka kustmil från Galle. Incheck kl 06:00, avgång kl 06:3nähä, när man känner för det: 06:20.
Måste tyvärr sammanfatta dagen med:
Inga foton på soluppgången. Folk stod i vägen och båten skumpade.
Så fortsatte det. Folk stod i vägen och båten skumpade.
Vi såg en flock på kanske 50 delfiner som lekte i havet. Fota är en annan femma. Båten skumpade.
Att folk slutade att befinna sig i vägen var för att vi på övre däck blev allt förre och färre. Sjösjukan plockade dem en efter en.
Det blev riktigt bekvämt på slutet.
Sören insåg sina begränsningar: tog sin tablett i tid och startade på underdäck.
Vi såg i alla fall Blåval, men det var en bit mellan oss. En skumpig bit med två kameror som slog mot varandra och relingen. Vad det nu hjälpte: de som hade sina iPhoes i handen var säkert mer nöjda över sina bilder.
Inte min bild, men samma val.
Det är svårt att jaga val. De befinner sig ganska långt ut och de har ett beteende som inte är anpassat efter turism: de kommer upp och blåser. Tar ett nytt andetag och sen dyker de igen. That’s alles.
Nästa gång dyker de upp någon kilometer bort på Indiska oceanen. Och riktningen är random.
Bifogar några av de försök till bilder som fastnade i min kamera. Och något som togs av besättningen på båten.
Ska ni hit och val-leta, så lär kustbevakningen ha egna turer. Kolla upp det.
Jag såg i vitögat att Sören kollade något helt annat: när valarna leker i Hermanus, Sydafrika. Vet att det finns en parkbänk vid stranden som väntar på oss.
Ett annat år.
Ja, det är inte det lättaste att leta valar. Fräckt att ni fick se en blåval på riktigt!!