Antligen ett jobb, men ett helvete till sadant!

Hejsan!

Nu har man da antligen fatt ett jobb!
Efter manga dagars antstrangning sa har Nina och jag fatt jobb i restaurangen pa ett hostel (Calypso heter det), som kitchenhands. Basta oversattningen ar val hjalpredor. Eller slavar.

Vi far inga pengar for jobbet, utan var lon ar gratis boende, gratis internet, gratis frukost och gratis kvallsmat (som bestar av en all you can eat buffe, som ar olika varje kvall). Man jobbar fem dagar, och sedan ar man ledig tva fast under de lediga dagarna far man anda allt det jag rabblade gratis.

Jag jobbar morgonskiftet som borjar vid 06:20 pa morgonen och slutar 11:30/12:00. Jobbig omstallning att ga upp sa tidigt, men jag kommer nog in i det snart.
Nina jobbar kvallskiftet mellan 18:00 och 21:00/22:00.
Orattvist jag vet, men eftersom det ar jag som inte har nagra pengar kvar och ar mest desperat efter jobb sa ar jag glad att det ar sa anda.

Min forsta dag var igar, och det var verkligen inte som jag hade tankt mig. Jag hade sett fram emot att borja jobba, och tyckte att det lat jatteroligt att jobba i ett kok.
Kocken vi jobbar for ar den storsta skitstovel jag nagonsin traffat. Han alskar att papeka nar vi gor fel (och han letar verkligen fel precis hela tiden), hana oss, kora med oss, vara otrevlig och jag har aldrig fatt nagon komplingmang av honom eller hort honom ge det till nagon annan och be snallt existerar inte…. ja jag tror ni fattar!
Jag tycker att han ska saga till nar vi gor fel men vissa saker ar riktigt onodiga att papeka. Och jag tycker att han ska ge oss saker att gora hela tiden sa vi inte bara star dar och glor men han behover inte rabbla upp en lang lista med grejer att gora pa en och samma gang och anta att vi ska forsta allt, komma ihag allt och hitta var det ar. Och jag tycker att han ska vara hard, men inte orattvis vilket jag tycker att han ar.

Jag kan ge nagra fa exemper.

Jag jobbar ju da under frukosten, och utan att nagon egentligen hade visat mig hur det gick till sa skulle jag sta i kassan. Det forvantades jag kunna. Samma sak med menyn, jag forvantades kunna precis vad som ingick i de olika frukostarna. I kassan tar man emot bestallningen SKRIKER ut det till kocken (det gar inte att saga det, trots att jag vet att han hor), tar betalt, laddar brodrosten (men man far for allt i varlden inte borja rosta dom utan hans tillstand) fraga vilken sorts brod de vill ha, plocka fram tallrik, lagga upp fruktsallad, halla upp kaffe fraga om de vill ha med eller utan mjolk sa jag kan lamna plats i koppen, halla upp juice och hela tiden ha koll pa frukostbuffen sa det finns tillrackligt med allt dar…
En gang slog jag fel i kassan, och det gar tydligen inte att ta bort. Han papekade mer an en gang att jag hade gjort fel och att han nu var tvungen att forsoka ratta till mitt misstag. Jag kande mig som varldens storsta idiot.

Om jag inte satter igang brodrosten inom fem sekunder efter att han har sagt att jag ska det sa borja han skrika ”toast down” tills jag gjort det och han papekar garna hur manga ganger han hann saga det innan jag gjort det.
Jag maste ocksa ha stenhard koll pa nar de ar fardigrostade, for da ar det samma sak med skrikandet tills jag har brett dom med smor.

Nar han borja rabbla listan med grejer man ska hamta sa vagar man for allt i varlden aldrig fraga om mer an en gang, for da kan man forvanta sig en utskallning. Och nar man hamtar dessa grejerna sa ar det springa som galler, och inget annat. For om det skulle droja for lang tid (ingen annan an han vet hur lang tid det far ta) sa kan man vanta sig skall igen. Garna infor kunderna ocksa, det bryr han sig inte ett dugg om. Mot dem ar han for ovrigt ocksa otrevlig, forutom dom han kanner forstas. Det ar det mest pinsamma, nar han kaller pa en nar det ar ko.

Som tur ar jobbar jag i alla fall inte sjalv, utan tillsammans med en Jane, en tysk tjej. Fast hon har bara jobbat dar fyra dagar mer an mig, sa hon kan inte allt an.
Imorgon ska jag dock jobba sjalv till halv nio, och da forvantas jag kunna allting. Det forsta jag ska gora ar att duka upp frukostbuffen felfritt och allt ska va framme i tid. Allting har sin bestamda plats sa det ar memorera som galler.

Sa min forsta dag pa jobbet var med andra ord ett helvete. Nar jag berattade for Nina hur han var sa skramde jag upp henne ordentligt, men det var nog ratt bra for da var hon installd pa det allra varsta.
Men nar hon jobbade verkade hans humor ha lagt sig, och hon sa att han inte alls var pa det sattet pa kvallen. Och hon sa att hon inte hade haft alls mycket att gora och istallet for 6 timmar, som jag hade jobbat pa morgonen, sa jobbade hon 3 for samma ”lon”. Jag tyckte verkigen synd om Jane i morse nar jag berattade for henne hur lugnt det hade varit att jobba pa kvallen mot hur vi har det pa morgonen… Jag hoppas hon ar lika desperat som jag efter att spara pengar sa att hon kan ta det anda!

Idag, efter bara en dag, kande jag anda att jag hade koll pa det mesta. Eftersom jag gar och ar radd for att fa en utskallning hela tiden sa gor jag allt for att komma ihag vad det ar som ska goras, och det verkar funka. Pa allvar sa ar bade jag och Jane pa helspann och darrar pa handen hela tiden. Det syntes verkligen nar jag skulle dricka en kopp kaffe.
Men det var i alla fall mycket battre idag (det kunde val iofs inte bli varre). Han skallde inte lika mycket pa oss, och papekade inte en massa saker hela tiden. Men det kan ju vara for vi gjorde farre fel… MEN han skamtade till och med lite grann, kryss i taket!
Sa idag flot det pa ganska bra. Det var en rejal rush vid tio-tiden nar det var riktigt stressigt och han antligen fick tillfalle att skalla, men jag tyckte anda att jag hanterade det ratt bra.

Det positiva jag har att saga ar att Jane ar hur snall som helst och att det i alla fall ar god mat…

Lite trakigt ar det ju att Nina och jag inte jobbar tillsammans, for det hade varit riktigt skont. Nar jag jobbar sa sover ju hon, men nar hon jobbar sa ar jag ensam. Vi har inte hunnit fa nagra vanner riktigt an, forutom en kille som bor har som vi traffade i Sydney. Han jobbade ocksa har pa hostelet men av okand anledning fick han sparken igar, sanu har han inte rad att bo kvar har utan ska sova i en bil till pa torsdag nar hans kompis kommer. Chris heter han och honom traffade vi ocksa i Sydney, sista sondagen dar (finns bilder). Det pinsamma ar att vi inte kommer ihag vad han som ar har heter…
Nar Nina jobbar ar jag i princip sjalv, som sagt. Sa igar hade jag dubbel-date pa MSN med Magdalena och Martin. Det var riktigt trevligt. Sarskilt nu eftersom ja inte har rad att ringa till nagon och inte pratat i telefon med Magdalena sedan vi var i Byron Bay, och senast jag pratde med Martin var tva veckor sedan, fran en telefonkiosk med taskig linje. Kommer nog borja gora det till en vana. Sa om vid 10-13 (svensk tid) ar det stor chans att jag hanger pa MSN ”hint”!

Annars ar allting bra med oss. Det fortsatter regna som vanligt, men vi trivs verkligen har i Cairns. Aven om jobbet hade kunnat vara valdigt mycket battre sa ar det skont att ha nagot att gora och inte bara ga runt och dra hela tiden.
Det kommer nog inte bli lika mycket fest nu, eftersom jag borjar sa tidigt, annars ar det en hojdare har. Vi far vanta tills vi har de dar tva lediga dagarna helt enkelt… Fast ikvall sa vi att vi skulle ga till Rhinobar en stund och kolla laget, men forsoka vara hemma innan 4 pa morgonen som vi brukar.

Nej, nu ska jag ga och ata och titta hur det gar for Nina. Hoppas det ar lika god mat ikvall som det var igar! 🙂

Kommentarer ar mer an valkomna!!!!