Fortsatttning…

Jaha.. jag tar upp dar jag slutade helt enkelt. (tiden pa internetcafeet tog slut sist) Varning for ett langt inlagg!

Efter tva tequila och jag vet inte hur manga smirnoff kande vi oss valdigt nojda och beslutade oss for att ga hem och sova. Skont for oss att det var sa himla nara.
Hela lordagen tillbringade vi i sangen, och vi steg inte upp (mer an for att ata och ga pa toa) forran klockan 00 pa natten. Da gjorde vi oss iordning for annu en utekvall, den sista i Torrevieja.

Lordagskvallen (eller snarare natten) borjade pa MondoMoondino vid halv tva ungefar, och dar var det packat med folk. Sa mycket folk har vi nog aldrig sett ute! Och det var hur skon stamning och musik som helst. Vid tretiden ungefar upptackte Max att vi var dar (synd tyckte vi, speciellt jag, eftersom vi var lite trotta pa att hanga med samma kille hela tiden aven ifall han ar hur trevlig som helst). Han dansade som vanligt valdigt livligt, vet inte riktigt hur jag ska forklara det jag tror att det blir lattare att visa nar jag kommer hem…. ar lite ledsen over att jag inte filmade honom for det hade varit en riktig hojdare. Och som alltid sa kom en till av hans kompisar och dansade med oss. En lang, smal lite halvtontig kille, inte en aning om vad han hette heller. Det enda jag vet ar att han ocksa var fran Senegal och att han jobbade i en affar dar de salde glasogon bland annat, allt detta fick jag reda pa via min underbara spanska *stolt*.
MondoMoondino stangde som vanligt vid fyra, och denna gangen bar det av till Lancelot efterat. Det ar ar ett lite storre stalle som inte ligger precis i centrum men det ar gangavstand dit och dit gar alla nar stallena i stan stanger. Samma folk och samma sorts musik som pa MondoMoondino och Pub OK, sa det var grymt. Lite lite folk bara.

Vid sextiden nagonting sa kom en kille fram och borjade prata med Charlotte. Vi hade sett honom dar innan samma kvall, de var ett gang coola negrer som stod och dansade tillsammans utan att lagga marke till nagon annan runt omkring. Rowland hette han och var 18 ar. Fatta hur forvanade vi blev, vi trodde bada latt att han var typ 25 i borjan innan vi kom ut i ljuset. Inte ens da kunde jag forsta det riktigt. (jag fick i och for sig veta hans alder lite senare an charlotte). Han var varsta lang och mork, men berattade att han kom fran Hongkong. Hans mamma var fran Ghana och hans pappa fran Colombia, men han hade bott i Hongkong och var antagligen fodd dar ocksa.

Rowland var valdigt angelagen om att traffa oss igen och ville valdigt garna ”show you my house”. Sa vi bytte nummer och sa att om vi orkade och hann sa skulle vi komme forbi en runda dagen efter om han lovade att inte ringa fora tre pa sondags eftermiddagen.
Vid sjutiden sa vi hejda till bade Rowland och Max och satte oss i taxin hem, och jag vill lova att jag var riktigt trott i benen efter fem timmars dansande…

Vid ca klockan ett pa sondagen knackade det pa dorren. Jag (var faktiskt vaken men inte uppstigen) flog upp ur sangen och laste upp dorren, men lamnade gallret last. (alltsa vi har forst ett galler med tva olika las pa och sedan en vanlig dorr med ett las pa, valdigt omstandigt, och sen ar det ett las pa grinden till omradet sa det fanns 4 nycklar att halla reda pa) Och gissa vem som stod dar; om inte Carina, en av de som vi hyrde lagenheten av, och undrade vad vi gjorde kvar dar. Jag sa att vi hade bestamt att vi skulle lamna lagenheten pa mandagmorgonen men det hade hon, tydligen, missuppfatttat. Det fanns inget att saga eller att gora, eftersom tanten som skulle hyra lagenheten efter oss stod dar och vantade, mer an att borja packa och stada sa fort vi kunde. Vid halvfyra ungefar var vi fardiga. Allting var nertryckt i vaskorna och en massa olika kassar, och jag tror att vi hade 4 soppasar med mat och olika grejer som vi var tvungna att slanga.
Vi tyckte sa himla synd om tanten. Hon hade blivit lovad en annan lagenhet egentligen, men den skulle inte hyras ut langre, hon hade bara blivit avlamnad av Carina vid var dorr och hon var valdigt bekymmrad over att det inet verkade finnas nagon varme i lagenheten (det markte vi den sista veckan vill jag lova, da sov jag med klader pa och man kunde aldrig ga nagonstans utan strumpor pa) Men vi gav henne i alla fall en massa vardefulla tips och de var hon valdigt tacksam for. Under tiden vi holl pa att stada sa kom det en gubbe forbi och halsade oss valkomna, sa vi forklarade att det var tanten som var ny och att vi skulle flytta. Han sa att om det var nagot sa kunde hon komma till honom, och han sa till och med att ifall det visade sig att det inte fanns nagon varme sa skulle hon kunna fa hyra en annan lagenhet utav honom. Vi var valdigt nojda over att tanten hade fatt sig en ny van!

Vart bostadsproblem loste vi genom att ringa Rowland och fraga om han hade nagot ledigt rum till oss, och visst hade han det! Sa vi tog taxin ner till busstationen med alla vara saker och sa kom han och hans rumskompis TK (uttalas ticki) och motte oss.

Nar vi kom hem till dem satte vi oss i sofforna och Rowland satte igang sin Celine Dion DVD, och vi holl pa att skratta ihjal oss over att han lyssnade pa san musik. Och da berattade han att han lyssnade pa den varje kvall. Hur kul som helst. Och sa fick vi nagot jattekonstigt att dricka. Det smakade typ som utspadd brodsirap och kom fran Holland, alkoholfritt, kul att prova men jag gor helst inte om det eftersom det inet var nagon riktig hojdare..
TK borjade bli valdigt nargangen och jag vet inte hur manga ganger jag sa till honom att jag inte var ett dugg intresserad men han verkade aldrig fatta vinken. Han var inte obehaglig eller otrevlig pa nagot satt utan bara enormt irriterande och jobbig nar han ville halla mig i handen hela tiden. Sa fortsatte det under hela var vistelse hemma hos killarna…

Sen bar det av till en av deras polare som bodde en ganska lang bit bort sa det drojde ett tag att ga dit. Han var spanjor sa dar pratades det lite spanska, istallet for engelska som vi pratade med Tk o Rowland da…
Och vilka spraksvarigheter vi hade med dem alltsa… det var inte nadigt. De uttalade orden sa sluddrigt och konstigt och sa orden i en helt annan foljd an vi sa det blev missuppfattningar hela tiden och manga ganger fattade vi ingenting alls.

Efter besoket hos kompisen var det dags for mat. Sa nar vi kom hem stallde sig Rowland vid spisen och borjade fritera pommes i en stekpanna till mig och Charlotte, och till honom och TK kokade han en jakla massa ris. Till var pommes at vi vara medtagna linsbiffar och de at nagon konstig gryta med tonfisk och kyckling i tomatsas. Vi blev erbjudna att smaka den men eftersom den stod pa spisen och vi antog att den hade blivit uppvarmd valdigt mycket mer an en gang sa tackade vi nej.

Efter maltiden tyckte killarna att vi skulle ga ut till ett stalle inne i stan, nagon pub eller nat, konstigt tyckte vi eftersom det var sondag. Vi gick ut vid nio halvtio nagongang och gick och gick och gick och letade efter detdar stallet de pratade om, det slutade med att vi satte oss pa ett cafe och dack te vid kvart over elva eftersom jag hela tiden klagade over att jag var forkyld och hade sa ont i halsen.

Nar vi kom tillbaka efter var langa vandring pa stan satte vi oss och tittade pa en film, av valdigt dalig brand kvalitet, som hette Jamaica.
Det var sa ruskigt kallt i lagenheten att Rowland fick ga och hamta en varmeflakt, som luktade brodrost, men den blev bara varm precis dar den stod sa den enda nyttan den gjorde var att varma Charlottes fotter. Till slut tyckte Rowland ocksa att det var ruskigt kallt, sa kallt att han till och med tog pa sig sin jacka. Hoppas ni forstar vilka minusgrader det var, och det var anledningen till att jag blev forkyld (och ar fortfarande vill jag lova till allra hogsta grad.)
Nar den var slut, frammat tva halvtre, gick Charlotte och jag och la oss och vi holl pa att do av kold.

Vid sjutiden pa morgonen kom Rowland in till oss och sa hejda for han var tvungen att ga till jobbet, men TK var kvar hemma och skulle folja oss till busstationen.
Vid tjugo over atta bar det av till stationen, och vid nio gick bussen till Murcia och dar bytte vi till en annan buss som tog oss till Granada och det ar dar vi ar nu, men mer om det i nasta inlagg om nagra dagar…

Kram till alla /Johanna

ps, ni behover inte vara oroliga for vara aventyr, vi klarar oss alldeles utmarkt! ds