snodrivor och vredesutbrott

hej

det har gatt tva veckor sen jag drog ivag med tristan pa naturrally och nu ar det sista natten kvar i vildmarken. ar just nu i oregons residensstad portland och njuter av att bara koppla av, tvatta klader och kopa mig en skattefri 160 giggars ipod.

jag har haft och har mer angest an det framgick i sista inlagget angaende bilskadan. jag ar javligt glad att inget allvarligt hande, men krocken/laxan kostade mig $952 = 5500 kr ungefar. jag tror inte det gar pa forsakringen heller sa det suger hyfsat. MEN, jag ska vara glad att det inte blev dyrare eller allvarligare sa jag far bara punga ut det och ta det som det ar.

vi korde upp till crater lake i oregon. det ar som det later, en sjo i en stor krater. ska tydligen vara otroligt vackert. det vi inte visste var att det var snuskigt kallt och sjukt mycket sno. jag tror inte jag har sett hogre snovallar i mitt liv och jag har anda varit i kirunas skogar och frusit. jag kan saga att jag inte var sarskilt nojd med vad vi sag. vi spenderade natten i bilen och trostat lite snacks och sag nan film for att sedan kura ihop sig sa mycket det gick och sova nagon timme. nar vi val kom fram till sjalva sjon snoade det och gav oss en sikt pa nagra meter. vi sag knappt sjon sa det kandes ganska bortkastat. knappte nagra bilder pa snodrivorna och pa sura miner.

pa vagen fran crater lake mot portland sag vi en skylt for hot springs och det lat ju valdigt lockande med tanke pa kylan. vi svangde in pa vagen, som visade sig vara stangd, men tristan korde pa anda med sina sommardack…
det som hande som var att tristan hittade en otroligt stor snodriva, sa stor sa man genast vet att DET HAR KOMMER INTE ATT GA. sa stor. a iaf, tristan smyger upp mot den precis som ett lejon smyger pa sitt byte, lejonet attackerar sedan sitt byte aggressivt med all sin kraft, tristan kor tvartom. han fortsatte smygandet och dog i drivan. bra jobbat.

mitt ansiktsuttryck var nog ungefar VAD I HELVETE!?
soldaten i mig sa at mig att ga ut och kotta i sonder snodrivan. jag hittade en stor gren och borjade grava furiost med mycket vilja och andra kanslor. tyvarr sa lyckades tristan hitta en fet snodriva, som dessutom hade en karna av solid is. kompakt sa in i…
jag fick ett vredesutbrott och skrek primitivt nagot i stil med AAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHH! sen kottade jag pa igen bara for att se att sma ackliga blasor kom upp lite har och var pa handerna. vi tog en promenad for att se ifall det var nagra personer i narheten. efter 1 km konstaterade jag att vi kottar vidare med snodrivan sa vi kommer ut innan morkret faller. ny energi, bilen pa tomgang, smalt isjavlen, hacka, kotta, blasor, genomblota joggingskor (vandringskangorna postade jag hem tillsammans med vinterjackan) och ett till vredesutbrott (denna gangen tyst inom mig sjalv), sen uppgivenhet. slutkord. ingen energi kvar. ljuset och hoppet borta. satte mig och at marshmallows och torrt brod i bilen. forsokte tanka som en vis man och slappa kanslorna. det kanske kunde komma nagot gott ur det har?

raddningen (trodde vi) kom. en mopedakande hippieloser. av alla personer man kan stota pa i en san har situation ute i ingenstans kommer en langharig, skaggig hippie pa moped som desstuom tror han kan kora till hot springs med sin moppe. han kom 20 meter sen var han fast. idiot. ljuset som kom dog snabbare an en fisk utan vatten. nar vi trodde att vi skulle fa spendera natten i bilen sa kom den riktiga raddningen i form av en javligt sjyst fiskare fran minnesota. han hade truck och kablar och hela koret och drog loss oss pa tva snabba. jag har inte varit lyckligare.

det ar lustigt. det ar inte ofta det verkligen skiter sig for oss vasterlanningar. jag menar vi har nastan alltid mobiltackning, nagot verktyg eller vad fan som som kan radda oss, och det var det som var sa fruktansvart storande. jag kunde inte bracka is/snodrivan. jag forlorade. uppgivenhet. hemsk kansla alltsa.

vi var tvungna att fira raddningen sa vi tog ryggan och gick 6 km mot varma kallorna. vagen var oplogad med hog sno. val framme med genomvata skor och strumpor och varma kallor med 110 farhenheit (typ 40 grader kanske) sa satt det perfekt. kallorna var uppe i berget mitt i det fria, med floden nedanfor oss och skogen runtomkring oss. helt underbart. en av resans hojdpunkter!

efter nagra timmars slappande pallrade vi oss tillbaka och korde genom kvallen och natten till portland. hela min kropp var slutkord och jag somnade omedelbart.

det byggs en hel del i portland for ogonblicket. vi gick in och horde oss for lite och det ar sa att portland bygger upp hela stan med el drivna tag. det sag riktigt bra ut. kanns som en valdigt miljomedveten stad av det jag sett pa planerna och genom folket. kul att se.

jag hittade aven en av de basta bokaffarerna nansin i stan. powell books heter butiken. som ett gigantiskt bibliotek med alla min favoriter. dessutom kombinerade dom gamla, second hand bocker med nya sa man kunde fynda rejalt. jag hittade de tre sista bockerna i anne rices serie + tva andra ur en ny serie. lycka 😀

oregon ar forresten en av fa stater om inte den enda? staten utan salestaxes (skatt pa varor) sa idag blir det att kopa sig en ipod.

ok. ska ta tag i tvatten nu. hade gott sa lange. och jag ar glad att ni fortfarande ar med mig pa resan. det ar kul att se.

bjorn. jo iphone lockar, men jag tror jag vantar lite tills det kommer lite konkurrens pa den fronten. horde att sony ericsson skulle komma med nat sjyst i sommar. dessutom ar dom ju ratt dyra. visserligen snuskigt mycket billigare i usa an hemma men… hur som helst sa har du dryga manaden pa dig att bestamma dig sa no worries mannen 😀

henrik. klart jag inte ska blanda in din lastbil i det har 😛

mammma. skadan kostade 952 $ motsv drygt 5712 kr. jag har last genom papprena och det ser ut som att den forlangda hemforsakringen INTE tacker den kostnaden. kan du kolla om jag har nan forsakring som skulle tacka den skadan. tack mamma. forresten sa ska jag bo hos karen och phil nu pa fredag. dom halsar sa mycket.