wet in sao paolo

oi!

befinner oss nu i sao paolo, sydamerikas motsvarighet till new york. har bor drygt 17 miljoner paulistas (som de kallar sig) och deras motto ar likt perus inkaindianer att jobba hart. till skillnad fran indianerna ar mottot aven att festa hardare och njuta mer av livet sa paulistas ar glada i livet.

vi saknar dock lima. det var en riktigt skon stad, full av moderna, urgamla, snygga, fula, coola och inte fullt sa coola byggnader. det var grymt att ga ner till larco mar och njuta av en kopp kaffe, solnedgangen och havsbrisen. sista kvallen bjods vi pa middag hemmma hos nagra brudar vi traffat tidigare och det var en perfekt avslutning pa den resan. ciao lima!

oi sao paolo. som sagt sao paolo ar en metropol full av olika etniciteter. vi bor i asiatkvarteret liberdade. riktigt sjyst omrade med sushi och kinamat overallt. i sondags var vi pa sondagsmarknaden och frossade i delikattesser som grillad blackfisk, rakspett, krabbkaka, you name it.

dale, liraren fran leeds som vi motte i lima har vart med oss senaste tva dagarna med. och selvfolglig gick vi ut och festade med honom. var i partydistriktet vila olimpia och hittade en bomhemisk skon bar pa hornet. martin alskade allt med baren och kommer opnna nagot liknande nar han val oppnar bar. drack brassarnas drink caiprinha och blev bjudna pa nan specialare som ar nagot av brasiliens stolthet. cachaca nagonting… en shot som ar gjord pa sockerror och smakar rov, (inte for jag vet hur rov smakar men, javligt vidrigt iaf). brudarna som bjod oss pa shoten ska lara oss dansa samba ikvall. kan bli intressant. kanske slutar som for mig och henrik nar vi var ute och harjade pa nat stalle i kina da det bildades en ring av kineser runt oss bara for att se hur vi dansade hehe.

brasilianskor ar for ovrigt riktigt heta om ni inte visste det 😛 sa manga som bara ar sadar naturligt sensuella och sexiga. de behover inte alltid vara snygga, men utstralar anda nat speciellt. vi diggert.

forresten sa maste jag beratta om forsta natten i sao paolo. vi kom pa kvallen vid 9- tiden till stan. hade kollat i min footprint fran 2002!!! (typ lonely planet, blev lurad i lima…) att det fanns ett sjyst hotel i centrala lima. visar sig att vi ar i pundarkvarteren och efter att ha blivit ranad inne i en restaurang i lima sa blev man extra nojjig nar man ar i sao paolos horkvarter med en fet rygga och ett ansiktsuttryck som skriker ” rana mig inte!” typ. var iaf inte sa kaxig da. stallet som boken tipsade om fanns naturligtvis inte sa vi tog in pa plaza hotell, bredvid strippklubben pa hornet och pundarna mfl pa andra sidan. najs. martin var trott och la sig, men jag var for hungrig och behovde bara fa i mig nagot sa jag stack ut igen, forsokte baska upp mig och gick in pa ett hak. visade sig att de va fullt av stammisar som sag lite hardare ut an mig (for det ar ju svart), men aven om sjalvfortroendet var lagt i det ogonblicket sa ville jag ju inte ga tillbaka utan mat och med vetskapen att jag inte vagade bestalla mat. naturligtvis snackade inte en javel engelska och ett fyllo var pa mig om var jag kom ifran. fyllot missuppfattar mitt forsok att saga att jag ar fran suezia (sverige)och tror jag ar fransk och borjar prata aggressivt om frankrike. jag ville ju bara ha en burgare, inte en verbal misshandel om varfor fransman sog, och defintivt inte stryk av brasilianska fyllon. lyckades iaf till slut fa min burgare och gick tillbaka lite mer rakryggat och stolt mot min boning. slutet gott, allting gott 🙂