im aliiive

tjennamorsning

riktigt seg på att skriva nu, men det lyckas alltid komma någonting emellan. blir ingen lång berättelse, men vill bara säga att jag lever och att allt är görbra. har just kommit tillbaka från en tur i makedoniens huvudstad skopje. det är nämligen en av resorna man får göra här. åka iväg och vara civil, dricka lite öl, äta god mat och ha det allmänt najs en dag. riktigt sjyst var de iaf.

tiden sen sist jag skrev har varit fullsmockad med olika uppgifter och ordrar, men samtidigt jävligt kul tid också. förra veckan var det festivaltider under hela veckan med olika trevligheter som poesiafton =), och miss kosovo. serber ”vallfärdade” till ”min” stad gracanica från närliggande byar och grannländer som är en serbstad undantaget bagarn som är alban. sjukt mycket folk, men ändå lugnt. visserligen var det nästan fler poliser och militärer på plats än festande människor så säkerheten var det inga problem med.

den största och kanske egentligen enda anledningen till festandet är från slaget vid trastfältet 1389 då serberna led ett nederlag mot osmanerna. man firar naturligtvis inte att man loosade, men för den tapperhet och det mod som serberna som stred visade. detta var 28 juni 1389. något intressant som jag fick höra nyligen från en bybo var att han avundades australienare. anledningen var att dom hade så stort land och så lite historia. generellt sett kan många sin historia på balkan och är stolta över att tillhöra sitt folk, vilket kan leda till konflikter och värre ting. fast den här diskussionen eller monologen ska inte jag föra. vi tart nån annan gång…

för den som är intresserad av balkan och kosovo skrevs det en grymt bra artikelserie på 4 i DN nyligen. UNMIKISTAN hette den serien och tog upp ”lite” kritik mot FN och unmik polisen. sista delen i serien beskrev svenskarnas tapperhet 2004 då drygt 800 svenskar stog upp mot en albansk demonstrationsstyrka på 10000 man. batong mot rör, sköld mot sten. svenskarna var de enda som stod pall då. de andra nationerna lämnade sin uppgift pga säkerhet för soldaterna. de lämnade alltså sin uppgift när den som mest behövdes. uppgiften var alltså att bevaka kloster. svenskarna är anledningen till att klostret i gracanica står kvar. det är fan något at tva stolt över.

nej nu måste jag sticka. skriver mer nån annan dag.
hade bäst!