Det riktiga costa del sol

Nu visar sig Malaga och solkusten från sin bästa sida igen. Dagstempen idag är 22 grader och vi har strålande solsken. Även gårdagen bjöd på underbart väder. Men mornarna är råa. Hemma när det är 15-17 grader kl 8 på morgonen så är det rätt varmt för det är på svensk vår och sommar. Här har man denna tempen på hösten och kl 8 på morgonen är det visserligen ganska ljust ute men solen är inte uppe så det värmer inte på något då. Dessutom är det rätt rått i luften när det är nere på den tempen. Frös på väg till skolan, med långärmat och jacka.

Ikväll är det fest hos Peter, Krille, Petter och Jonas för Krille fyller år. Skejtarna som alla Sörens polare kallas för av de på skolan.

Ser fram emot kvällen med blandade känslor. Många på vår skola som ska dit känner jag mig lite obekväm med. Kanske för att de är så mycket yngre än mig eller så är det bara vibbarna jag får. Jag vet inte men jag har inte kommit in i något ”gäng” på skolan som alla andra har och det känns lite ensamt och inte släpper någon in en heller, och definitivt inte de väldigt unga tjejerna. De är säkert jättesnälla men det var länge sen jag var 18 och några av dem har inte sagt ett ljud till mig.

Hänger med en tysk tjej som heter Katarina på rasterna som går några nivåer över mig. Hon är också bara 19 men inte alls som en svensk så ung tjej. Hon är dessutom inte så där tjejig som jag ofta har svårt för när tjejer är. Genom Katarina hänger jag automatiskt också med en amerikansk tjej som heter Sheela och en svensk tjej som jag aldrig minns namnet på.

Katarina ska med ikväll tillsammans med hennes kille som också bor här och det känns himla skönt. Det hade känts lite jobbigt att gå på festen annars faktiskt, fast än att jag känner alla Sörens kompisar.

Jag har bortlängtan ganska ofta. Jag är ganska ledsen över att Pepa flyttade härifrån. Såg alltid fram emot kvällarna när hon kom hem från jobbet. Satt alltid och pratade och skrattade med henne tills jag gick och la mig. Hon var ju dessutom t o m äldre än jag är och det var skönt och jag kände mig väldigt bekväm med henne. Nu bor hon massa kilometer bort och vi hinner inte ses, eller rättare sagt hon hinner inte ses.

Jag har också bortlängtan för att jag får panik över att jag är såpass ensam som jag är. Har aldrg riktigt varit i en sån här situation förut. Går ju i skolan och träffar folk och ändå är jag ensam.

Längtar till Thailand så jag storknar. Kan redan känna vemod över att behöva komma hem till ett försämrat Sverige (skitblåregering) i mitten av maj. Känns surt. Hade jag haft råd hade jag stannat i Thailand mycket längre eller åkt någon annanstans och stannat borta fyra år tills folket röstat tillbaka en riktig och mänsklig regering igen.

Saknar min brorsdotter Amanda massor. Snart är hon 10 månader och hon kryper massor nu och säger nästan mamma. Henne skulle jag kunna göra vad som helst för. Hon är underbar.

Hasta mañana! (Ses imorgon)