Så var man hemma i Sverige nu. Det känns väldigt konstigt och när vi satte oss pa planet igår sa började jag gråta och det känns inte alls kul att vara tillbaka i det vanliga livet. Men det går forhoppningsvis över, i alla fall lite. Det är i alla fall roligt att träffa familjen igen och lilla Amanda som blivit en riktig liten tungviktare.
Saknar Sören ocksa. Har inte varit ifran honom för mer än någon timme eller två på fyra månader och nu ska vi inte ens bo ihop över sommaren.
Är det det här man känner när man kommer hem till en KALL sommar. Det är verkligen jättekallt. Helt klart under det normala.
Är trött. Vill bara sova. Ingen sömn på planet och jetleg på det.
Vår resa har varit fantastisk. Måste iväg igen!!!
Vet inte hur jag hamna i er dagbok men vart kvar o blev sentimental här. Jag o min tjej gjorde samma resa på exakt samma tidpunkter…Fast 2004 då.Inte ovanligt som svensk men ändå kul att minnas tillbaka…KUL LÄSNING! Mvh Mankan