Efter att ha hetsat runt och festat och kort slut pa oss i KL akte vi nagra timmar norrut till en o pa vastkusten som heter Pangkor island. Vad vi ville ha var strand, hav, sol och sa lite att gora som mojligt. Det var ocksa vad vi fick. Mitt i veckan under lagsasong och vi var en av fa turister dar. Sa vi solade, badade, laste och korde Borneo-stil pa sanggaendet – alltsa att vi var trotta och somnade kl 21, hehe. Att man kan bli sa slutkord av att gora absolut ingenting! Tre dagar senare var vi tillbaka i KL – snappet brunare – och det var plotsligt dags for mig att vinka av Emil som skulle flyga hem till kalla Sverige igen. Oslagbar manad vi haft!
Sa jag hoppade pa en lyxig buss till Singapore for att agera flytthjalp at Grant. Singapore kanns valdigt olikt resten av Asien. Det brukar kallas ”Asien light” just for att det ar sa vasterlandskt, rent, tryggt, kontrollerat och supereffektivt. Det ar ocksa bra levnadsstandard, vilket gor det dyrt att backpacka dar. Jag bodde ju dock gratis vilket sparade mig en del slantar.
Det har varit mycket spring och fixande till Grants nya fina lagenhet som ligger lite oster om centrum. Ett besok pa IKEA kandes som att komma hem, kottbullar och knackebrod, aaah! Jag tvingade aven med en slutkord gosse for att se Gareth Emery pa den kanda klubben Zouk under lordagsnatten. Hela 4h korde han och Grant gav upp vid kl 03. Det gjorde forstas inte jag och dansade pa till kl 05 – grymt bra var det!
Mandagen och tisdagen agnade jag at hysterisk promenad-sightseeing medan Grant borjade sitt nya jobb. Jag upplevde Little India och Arab Street med dess fart och flakt och olika dofter, Chinatown med ett myller av folk och kokande forberedelser infor det kinesiska nyaret. Jag vandrade genom Colonial District med historiska byggnader och ned till kajerna dar skyskaprorna strackte sig hogt upp och valkladda affarsman- och kvinnor malmedvetet vandrade langs gatorna. Forstas drogs jag in i nagra av de enorma shoppingcentrena ocksa da varmen blev for mycket att vandra i.
Nagot som faktiskt ar billigt i Singapore var maten som finns overallt. Det finns verkligen SJUKT mycket matstallen overallt och alla ar fyllda med folk. Kanns som om jag smakat pa hela varlden under de senaste dagarna. Det ar sa kul att prova pa ny mat – speciellt da det ar sa billigt!
Nu har jag rest hela dagen och har just kommit till mitt hostel pa Boracay i Filippinerna. Jag ar tacksam att vara har, valbehallen. Da vi skulle landa i Manila kande jag att planet inte var riktigt stabilt och nedslaget var mycket kraftigare an vad det brukar. Jag bade sag och kande hur planet andrade kurs och var pa vag att kora av landningsbanan. En massa olika kaosscenarion hann blixtra forbi i mitt huvud, svetten trangde fram och hjartat slog i 200 slag i minuten under den hemska sekunden innan planet aterigen lyfte upp i luften. En gravlik tystad fanns i planet forutom ett par barn som skrek av radsla. Efter en stund sager piloten att starka vindar tryckt ner planet snabbare an onskat och vi darfor maste lyfta igen for var sakerhet. Efter att ha cirklat ett varv provade vi landa igen och da gick det bra. Men den angesten jag kande under den forsta landningen var fruktansvard! Jag vet inte, kanske hander det titt som tatt och det ar ingen som helst fara, men att verkligen tro att planet ska krascha ar fortfarande inte kul!
Sitter forhoppningsvis sakert har pa paradison Boracay i en vecka nu. Det ar valdigt turistigt, sa jag aterkommer om en vecka om vad jag tycker da…
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.