Hundbiten

Det var forra sondagen. Jag skulle bara ga ner och hamta en vaska jag lamnat in pa tvatt innan dagsutflykten till Galle. Sa fick jag se att dom matade en stor rottweiler jag inte sett forut har pa hotellet. Dom sa att den var snall ”men att den ju ater nu”. Jag borde ha tankt efter. Detta var den forsta rottweiler jag fatt tillfalle att klappa. Efter att den atit klart satte jag mej ner pa huk och borjade klappa den och ja, den var snall. I en minut eller sa. Sen small det bara till och den hogg mej i armen helt vildsint. Jag ar glad att den inte tog pulsadern i armen eller forsokte sej pa ansiktet, jag satt ju hukande.
Det gjorde riktigt forbannat ont. Tva djupa sar dar horntanderna gatt in plus mindre djupa av dom andra tanderna.
Jag vackte Andrea och Jimmy och dom korde oss till en liten sjukstuga. Grat av chocken saklart… Lakaren bedomde att jag inte behovde ta nagon rabiesspruta eftersom bade jag och hunden var vaccinerad, dessutom haller dom tydligen hunden instangd hela dagarna pa en liten gard utan kontakt med andra hundar. Men jag tog stelkramp och dom gjorde rent saret.
Lakaren skrev en lang lista med tabletter jag kunde hamta ut pa apoteket plus att dom gav mej 2 sma pasar med tabletter i som det inte stod vad dom var till for… bara att jag skulle ta tva pa morgonen och tva pa kvallen samt en halv pa morgonen.
I den lilla sjukstugan som inte var speciellt modern hade dom pa ett stalle en massa burkar dels med lever, hjarta, njurar etc men ocksa med foster! Nar jag sag dom borjade jag grata igen…
Saklart var dom ledsna pa hotellet och bad om ursakt, dom betalade ocksa for lakarbesoket. Men borde man krava nagon mer ersattning…? Jag ar sa dalig pa sant har.
Och detta bett kom fem dagar efter ankomst till Sri lanka och har nu gjort mej halvt handikappad sedan dess. Haft skitont i armen.
Och Sri lanka. Jag vet inte vad det ar. Men nar man har varit sa lange som jag i Indien i olika omgangar och nu moter en kultur som paminner om Indien men anda ar en del olik sa far hjarnan arbeta lite hardare for att bara ta in och ta till sej och styra om. Jag kan saga att jag saledes inte riktigt kommit in i Sri lanka an och saknar Indien en del… Men jag jobbar pa det!
Sri lanka ar ju sa sa vackert. Kanske ar det som nar jag landade i Indien forsta gangen och ALLT var annorlunda och man bara langtade ”hem” till tryggheten. Jag har val helt enkelt inte gjort mej hemmastadd an.
Hundbettet gjorde inte saken battre. Och inte heller att min visumansokan till Indien nekades! Motgangar. Maste stanna har 2 manader, forlanga visumet for Sri lanka som kostar och andra flygbiljetten.

Jag var uppe i Kandy, mellersta Sri lanka, for att soka om visum och nar det inte gick kande jag bara att jag behovde nat. Nagot! Som gjorde mej lite gladare.
Laste i Lonely planet om en ”forest” som skulle ligga nara Kandy stad men att ensamma resenarer skulle se upp och speciellt tjejer. Ran forekom. Men va fan, ska det stoppa an? Na, tankte jag. Nu vill jag ha skog! Trad. Jag alskar trad. Bort fran Kandys trafik och idiotiska killar som skulle ”approacha” en hela tiden och fraga vad som hant med armen men ocksa salja, salja vad dom nu hade att salja. Sa jag akte dit. Och det gjorde jag helt ratt i. Det var helt fantastiskt! Texten i Lonely planet lar ha skramt bort manga for jag var helt ensam dar. Det kostade ca 35 kr i entre, men det var verkligen vart pengarna. Vandrade runt pa en slinga som var som ett svenskt motionsspar, jattefint ordnat men folktomt. Och vilka trad… Pricken pa i:et kom nar det rasslade i loven bredvid vagen och jag trodde det kanske var en odla, men vad fick jag se… jo en orm! Den storsta orm jag sett i det vilda hittills. Jag var helt plotsligt lyrisk och pratade hogt for mej sjalv… Den var kanske 2 meter lang, brun-gra-gron-fargad och kanske en decimeter i diameter tjock.
Pa ett stalle i skogen var det en skylt som pekade ”view point” och jag gick in pa en lite mindre stig. Men efter tva hundra meter motte jag inte en vacker utsikt utan ett runt stangsel med en hund som morrade innanfor och efter det en militar… Overallt ser man dessa militarer pa Sri lanka.

I Kandy bodde jag hos en familj som drev ett guesthouse som i deras hus. Det hade dom gjort i 30 ar! Fem-sex rum tror jag dom hade. Pink house.
Det var heltsjyst. Dom hade en hund pa 18 ar! Stapplig precis som en hundraaring och halvt blind. Plus en fem manaders gammal labrador som stal saker ur mitt rum och lekte med… Den enda i huset jag inte gillade var kvinnan i 35-arsaldern, arrogant, och smasnasig mot den enda kvinnan som faktiskt arbetade dar som inte var en del av familjen.
Gasterna var fran hela varlden. Frankrike, Taiwan, Sydkorea, Italien och alla hade sina sma sma budgetar (det var superbilligt att bo dar). Och manga med samma problem som jag sjalv, att vi maste vara ute ur Indien i 2 manader innan vi kan atervanda. Det ar vad alla snackar om just nu. Indiens byrakrati… Den italienska killen tyckte det var sa komiskt sa det blev gulligt, hur det gar till i Indien.

Nu ar jag tillbaka pa kusten i Mirissa igen och hoppas kunna ta det lugnt tills mina sar har lakt.