Going with the flow…….

Kokosnotterna faller har i Palolem. Tre veckor har gatt sedan jag lamnade Sverige. Har varit installd pa att aka till Rajastan i morgon fredag, biljetterna har varit bokade och allt. Men nu ar det andrade planer, going with the flow. Fran oken till regnskog. Jag ska till Sri lanka.
De tva forsta veckorna hangde jag med Elin och Miray har pa Palolemstranden. Den finaste vackraste stranden i Goa. Badade, at och festade… Samma dag som Elin o Miray forra torsdagen skulle aka hem igen tog vi en taxi forbi till Ponda pa vagen till flygplatsen. Ponda och sheltret. Jag hade en liten liten forhoppning om att nagot skulle ha hant efter hostens mejlkorrespondans med People for animals hogsta chef Maneka Gandhi. Men som vanligt. Samma enformiga mat till hundarna, ingen speciell mat till valparna och den enda valp som var dar satt ensam och utan stimulans i en likadan bur som de andra hundarna. Sa dar sa de inte kan ga utan att falla igenom med tassarna… Jag brukar ju alltid lagga ut tidningar atminstone.
Jag hade inte planerat att jobba dar anda, jag branner ut mej sjalv, men jag hade hoppats pa nanting.
Pa lordagen nar jag var pa utflykt med Alphonse, tanten jag brukar bo hos i Ponda, ringde veterinaren fran sheltret och meddelade att ingen volontar langre var valkommen att jobba pa sheltret. Det hade styrelsen med Norma i topp bestamt. Istallet for att forbattra och styra upp pa sheltret valjer dem att kicka den som ar jobbig. This is India, som Alphonse sa.
Maneka Gandhi var i hostas irriterad pa Norma. M Gandhi bad mej att hitta nagon utbildad person villig att komma till Indien for att satta upp battre system pa sheltrena runtom i Indien. Sagt och gjort hittade jag ca fem-sex veterinarer och etologer som var intresserade. Men nar Gandhi tog kontakt med Norma om detta vagrade hon. Tydligen fungerar sheltret alldeles ypperligt. Struntsamma att vissa hundar svalter for att maten ar for naringsfattig och att valparna dor (oftast av samma orsak och i brist pa battre avskarming fran ovriga hundar som smittar).

I gar i tidningen en artikel om Goas strander solstolar. Norma har lagt sej i och kommit med forslag pa hur staten ska kontrollera detta battre. Man ser hennes namn i tidningarna ofta. Men kanske borde hon se over sin egen verksamhet forst innan hon lagger sej i andras? Jag hade stor respekt for henne fran borjan och redan 06′ nar jag patalade samma problem tackade hon mej for informationen och tillsatte ett mote. Jag trodde det skulle bli bra. Men pa dessa fyra fem ar har ingenting hant. Istallet kickar hon mej for att jag aldrig ger mej och formodligen for att jag kontaktade en annu hogre chef om problemet.
Sa trakigt.

I slutet pa mars aker jag till New Delhi och Gandhis eget shelter for att traffa en etologi- och djurskyddsstuderande svensk tjej som ska skriva uppsats om gatuhundana har i Indien. Hon var varmt valkommen dit av Gandhi. Ska bli intressant att se hur det ser ut dar.

Efter att Elin och Miray akt blev det intensivt. Alphonse hade en stalker efter sej i Ponda som jag och en av de inneboende killarna fick kora ut sent i torsdags kvall. Galning! Alphonse har haft annonser och svarat pa annonser om life-partners och en av de gubbarna var val mer galen an dom andra. Nasta dag lyckades Alphonse overtyga honom om att aka tillbaka till Bombay.
Pa fredagen borjade sen tour:en runt Goa med tva andra gubbar fran Bombay som Alphonse kande. Det blev Calangute-Panjim-Colva. Gubbarna var val inte de roligaste men de insisterade pa att betala bade rum och mat… Sa var vi tillbaka i Ponda i mandags kvall. Akte till Suvarnas familj. Underbara underbara vanner. Sumita som ar nast aldst hade ocksa borjat jobba nu efter att collegestudierna avslutats. Suvarna har det battre som har shelret sa nara hem, bara 500 meter. Sumita maste aka buss.
Suvarna berattade att hon ”felt very bad” nar hon fick hora att ingen volontar var valkommen och sa att jag inte ska ma daligt for det ar ingen pa sheltret som tycker illa om mej.
Nar jag kom hem till Alphonse nagra timmar senare fick vi tomma hela rummet jag brukar sova i pa kackerlackor. Dom var overallt! Alphonse ar inte den renligaste manniskan, hon sparar pa allt… Jag var helt uppskarrad och Alphonse sprang runt med sopkvasten for att doda dom. Det kandes ganska olustigt att sova i det dar rummet sen och jag bara langtade till morgonen da jag skulle aka tillbaka till Palolem igen.

Och nu har de precis tomt palmerna pa kokosnotter har sa de har dundrat ner pa restaurangtaket…

Den 2 mars flyger jag till Sri lanka med tva orebroare jag traffat har. Pa jakt efter regnskog igen… Visste inte att de hade det pa Sri lanka. Kanns roligare an Rajastan.
Till dess vet jag inte riktigt vad jag ska gora. Ska ta Superman till veterinaren for en rabiesspruta i alla fall. De tva orebroarna tog nattbussen till tempelstaden Hampi i gar. Det ar pa vag till Chennai dar flyget ska ga, men jag vet inte om Hampi ar nagot for mej. Battre att stanna har och lasa och ta det lugnt tror jag.

Till snart igen, adjoken.