Superman till Palolem

I tisdags akte jag ner till Palolem for att forsoka hitta ett hem till Superman. Har lite kontakter dar sa jag tankte fraga runt. Kom bara till restaurangen Ma-Rita dar vi alltid brukar ata, sa vill d o m ha honom! Det ar en familj som driver den. Dom hade tydligen haft fyra hundar forut, nu var bara en kvar i livet. Dom forsakrade sej verkligen flera ganger om att jag verkligen skulle komma dit med honom. Sa jag ska ta en taxi och aka ner med Superman pa onsdag och bo nagra dagar dar medan Superman gor sej hemmastadd. Jag hoppas verkligen det gar bra. I Palolem, Colva och Benaulim satte jag aven upp lappar om att PFA soker volontarer. Det var roligt, for det var sa manga indier som berattade om sina egna hundar och ville att jag skulle satta upp lappar i deras affar, pa deras riksha osv.

I gar blev jag arg. Det borjade en ny kille har for nan manad sen som inte har nan respekt for djuren alls. Han brukar hela tiden mota in Superman i sin bur fastan jag sager till honom att Superman ska vara los, att han inte ska jaga Superman for att han blir radd. Men han fattar inte. Sa i gar rann det over for mej, nar han jagat Superman runt bland alla burar ut till Supermans bur sa jag till honom att om han gor sa dar en gang till sa ringer jag mr Parab (chefen). Man kan inte gora sa dar mot djur. Han blev tyst. Det var sent pa eftermiddagen. Efter ungefar en timme hittar jag Superman under en bur och han vagrar komma fram. Jag forsokte locka honom med kakor men inte ens da ville han komma fram. Fick till slu dra ut honom i halsbandet. Hittade tva sma sar pa vardera bakben. Nar han at gick han ut tva ganger for att halla koll, efter vem eller vad vet jag inte. Han verkade radd. Ja… Jag antar att det inte ar sa konstigt om jag undrar om den har killen gjort nanting mot Superman, som nan slags hamnd for att jag sa till honom. Vagade knappt inte lamna Superman pa sheltret sen… men i dag var han sitt vanliga jag igen.

I gar morse nar jag kom tillbaka till sheltret igen efter Palolem och berattade att jag hittat ett hem till Superman sa Vasu att han hade dott. Flera ganger fragar jag honom om han menar allvar och ja han hade dott, nan maggrej sa han. Och i hans bur lag det en annan hund. Nar jag ar pa vag att borja grata borjar Vasu flina. Han hade ju inte dott. Hur kan man skamta om en san sak?
Vasu forsoker stalla mej pa ostadiga ben mer o mer kanner jag.
I gar kom tva killar in med en Kingfisherfagel som inte kunde flyga.Veterinaren sa till mej att halla koll pa den, att jag skulle vara ansvarig. Nar dom sen ger den nagra droppar i munnen undrade jag vad det var for droppar, veterinaren svarade medicin. Men vad for medicin, undrade da jag, vad ar det for fel pa fageln? Da sager Vasu till mej ’You are a doctor?’.
Likasa i dag. Innan jag akte till Indien tryckte jag upp visitkort for PFA som jag skulle kunna ge till manniskor jag moter, sa att dom ska kunna ringa om dom ser nan skadad hund etc. I dag kom det in en man som jag motte i onsdags i Benaulim nar jag satte upp lappar om volontarer. Han hade med sej en hund som inte madde bra. Genast fragar Vasu mej vem som gett mej tillatelse att trycka upp sana visitkort.

Det ar svart att vara har. Jag ar varken anstalld eller chef eller medlem i PFA, jag ar bara en volontar och har ingen ratt att saga till om nanting egentligen. Jag tanker att det har ar sista gangen jag ar volontar har. Jag kan anda inte forandra nanting.

Jag har bestamt mej for att satsa pa att bli djurskyddsinspektor.

I dag ska jag lamna in brevet till kommunen om korna pa gatorna.