En sa sorglig plats

2009-02-06 fredag
Puh! Fran stillsamma Andamanerna till miljonstaden Chennai. Proppfullt pendeltag in till stan, glad att jag var i vagnen for kvinnor for vi stod packade som sillar, nagra hangde nastan utanfor. Tankte jag skulle ta en tur i stan medan jag vantar pa flyget till Goa men jag orkade bara bara ta mej till postkontoret sen fick jag faktiskt nog och akte ut till flygplatsen igen…
Manga tiggare pa taget. Utan armar, hander, ben. Undrar vad som hant dom. Kopte en blomma att satta i haret av en kvinna medan jag laste en nyfunnen bok: Tusen stralande solar. Om nagra kvinnor i Afghanistan. Sista dagen i Port Blair promenerade jag flera kilometer langs kusten pa en liten vag utan trafik. Jag stannade vid en liten kiosk och pratade med nagra manniskor. En kvinna var hur liten som helst, typ inga ben och jattekorta armar, men hon pratade ypperlig engelska och var jattetrevlig. En man lag o vilade i kiosken, aven han hade inga ben. Och en liten flicka var blind. Sa glad att se handikappade som inte behover tigga, som verkar ha det bra.

Den kryddstarka maten har brant hal i min tunga igen. Det gor ont som sjutton bara nar jag borstar tanderna! Tur att jag kan laga mat hos Alfons.

2009-02-08 sondag
Sitter vid datorn pa sheltret och lyssnar pa en hund som inte vill sluta skalla. Vill hem till husse o matte tror jag. Forstar val inte vad han ska sitta i den buren for.
Kom tillbaka i fredags kvall. I gar morse cyklade jag till sheltret och fann en engelsk kille har. Han brukar tydligen jobba for International Animal Rescue men var nyfiken pa att se nagot annat stalle som ocksa jobbar for samma sak i Goa. Tre dagar hade han varit har. Och ja, han hade precis samma uppfattning som jag om sheltret. Han sa att han maste ha uppfattats som ”a pain in the ass” av dom. T ex berattade han om bristen pa kommunikation. Han kunde saga till Vasu att en hund inte madde bra och spydde och trodde sa att han skulle hamta veterinaren, men icke. Han sa till fem ganger att hunden inte madde bra, det tog ungefar lika manga timmar innan veterinaren gjorde nagot. Precis nar dom borjat ge dropp dog den. Dom forstar inte att slappa icke-akuta fall nar det kommer in ett akut fall. Han var aven upprord over alla kor med rejalt skadade hovar pa gatorna, han ringde kommunen men dom la pa luren i orat pa honom (det ar kommunens jobb att hjalpa korna). Ja, han var inte sa imponerad… Onskar han kunde stanna har, men han hyrde ett hus i norra Goa med sin flickvan och jobbade mest pa Animal Rescue. Jag sa att han var hogst valkommen att skriva ner sin tankar om sheltret och mejla det till bade Kamlakant och Norma. Det ar bra att dom far hora det fran annat hall, inte bara fran mej, hur det star till har. Han gav en eloge till mej att jag orkar vara har, han tyckte dessa tre dagar hade tart pa honom…
Utbyggnaden pa baksidan skulle ha startat for en manad sen. Det har fortfarande inte hant nagot.
Superman mar bra, Supergirl mar bra. Tripp-trapp-trull-valparna som overlevt infektionen innan jag akte till Andamanerna ar inte i sa jattebra form men dom lever och dom ater med god aptit. Tack o lov. En valp blev adopterad idag, fran kullen dar mamman fodde har pa sheltret. Sa nu ar det bara en valp kvar dar ocksa. Tva har blivit adopterade medan jag varit borta. Sa nu ar det totalt bara fyra valpar kvar allt som allt.

Superman ar kvar pa sheltret. Det ar pa ett satt bra for han ar ett stod nar jag tranar Supergirl. Men jag maste hitta ett hem till honom. Ska hora mej for nere i Palolem tror jag.

Nasta helg fyller Alfons 56 ar, pa alla hjartans dag. Den afrikanske mannen ska komma och vi ska formodligen aka till Arambol och sova over en natt. Men det ar nat skumt med honom. Dom har ingenting gemensamt, men han sager att han alskar henne och att han vill legalisera deras forhallande, dvs gifta sej. Alphonse vill vanta atminstone ett ar sa att dom kan lara kanna varann. Men jag forstar inte vad hon ser i honom alls… Hon sager att hon letar efter en man att ha roligt med och hitta pa saker tillsammans med. Han gillar bara sin business, att tjana pengar, att titta pa sport pa tv och sova. Jag forstar inte vad han ser i henne och vad hon ser i honom. Dessutom gar det knappt att forsta vad han sager.

Min laptop tar ingen strom sa jag har inte kunnat fora over nagra foton fran Andamanerna an. Maste fa tag i computer wallah’n.

Chris, den engelske killen, berattade om nagot fruktansvart han sett i Thailand. Lastbilar med gatuhundar intryckta i sma burar staplade ovanpa varandra, fulla i bajs och kiss fran hundarna i burarna ovanfor. Pa vag till Vietnam for att bli mat.

Jag kan bli sa fruktansvart arg, besviken och ledsen pa hur manniskor kan bete sej bade mot varann och mot djur. Den har varlden ar en sa sorglig plats.