IQ-befriad värld

Jag undrar konstant vad sjutton jag pysslar med i mitt liv.
Nu har jag jobbat snart åtta månader med att langa paket på posten. Vissa dagar kan det göra mej riktigt deprimerad. Inte just för att jobbet är rätt så monotont, utan för jag undrar vad det är för värld vi lever i. Burar med tusentals kläder från Ellos varenda dag. Kläder tillverkade av människor med dåliga arbetsvillkor i t ex Kina. Kläder som kanske bara blir använda en gång. Detta konsumtionssamhälle gör mej galen.
Likaså likgiltiga arbetskamrater, som inte orkar gå tre meter extra för att slänga läsk-burkar i rätt sortering. Plast, matrester, aluminium, kartong – allt åker ner i stora sopbehållaren. Ingen bryr sej. Och det är dom som skaffar barn till den här världen, inte jag – men det är jag som tänker på deras barn och deras framtid.

Nästan alla äter kött, går med på detta nazi-tänkande att föda upp levande varelser i abnorma mängder när både kroppen och planeten skulle må bättre om alla åt vegetariskt.
Dom tycker det är galet att föda upp hundar till mat, men kor går bra. Det är ju precis samma sak! Kropp som kropp.

Det är en sjuk sjuk värld, låtsas-värld – eftersom den inte är hållbar.

Så, vad pysslar jag med? Ska jag bli sjuksköterska och åka ut med Läkare utan gränser eller ska jag bli politiker och försöka komma in i maktens korridorer eller ska jag flytta ut på landsbygden i Indien och bli självförsörjande och låta världen gräva sin egen grav?

Nu ska jag i alla fall åka till Ponda och jobba med hundarna igen. Där är i alla fall konsumtionshysterin inte lika stark och den mesta maten lokalodlad.