Nar ska jag hitta mej sjalv? ;)

Jag forstar inte pratet om att hitta sej sjalv i Indien. Man tappar ju bort sej sjalv. Man blir fullstandigt uppsluken av kaoset och det enda man kan gora ar att forsoka samla ihop spillrorna av ens uppochner vanda sinne nar man ar tillbaka pa rummet for kvallen.
For Indien a r helt galet. Min kropp borjar snart fa nervosa ryckningar av alla manovrera all rorelse. Helt plotsligt pagar varldens farmarknad eller krockar tva bilar och 50 personers folksamling dyker upp. Man blir guidad mellan traktens alla vattentorn eller genom tranga grander till den lokala ciggfabriken och blir erbjuden knark. Oxar och hastar som transporterar allt fran kokosnotter till sand och tiggare som har knana bakaframvanda och gar som fyrbent.
Man kan verkligen inte vara borta i sina egna tankar nar man gar ut, i varje sekund maste man vara pa sin vakt for att inte bli pakord eller krocka med en annan manniska. Kan inte forsta att det bor sa manga manniskor pa samma stalle.

Men det ar ju ocksa myllret och kaoset som ar det magiska och lite av anledningen till varfor man aker hit… Det blir som en provning for hur mycket man klarar av.

Jag gillar smastaderna bast. Det ar ungefar dar min grans gar just nu. I storstaderna spinner min motor sa jag nastan borjar koka over.
I Mysore fanns en restaurang uppe pa ett tak som nastan enbart gastades av vastlanningar. Det var inte ett billigt indisk hak, man betalade for lugn och ro. Jag forstar precis varfor alla vastlanningar gick dit. Och jag forstar ocksa precis varfor yogan harstammar fran Indien. Aven indierna sjalva tycker att gatulivet ar hektiskt.
Kanske ar det yoga jag behover. Kanske ar det da jag hittar mej sjalv.

Det ar 12 dagar sen jag lamnade Ponda. Efter Mangalore akte vi buss upp till Madikeri pa serpentinvagar sa man fick svindel, men med fantastisk natur utanfor fonstret.
Madikeri med omgivningar var helt lovely. Vi bodde i stan i ett rum utan isolering sa det blev ganska kallt pa kvallar o natter. Vi sov med klader och flera filtar for att inte frysa! Lite darfor vi bara stannade i tre dagar. Nasta gang blir det ett varmare rum.
Men vi hann med en trekkingtur genom djungel och upp pa ett berg med varldens utsikt. Jag tyckte det var lite laskigt ibland for det blaste mellan kuling och storm.
Sa blev vi kompisar med en familj i stan som bjod in oss bara sa dar nar vi var ute och fotade. Alfred borjade undra vad dom hade for baktankar egentligen, men det ar indier, dom ar enormt gastvanliga – och samtidigt valdigt nyfikna pa vastlanningar. Vi fick bade lunch och sen frukost nasta dag hos dom och sonen tog oss runt i stan pa lite sightseing.

Pa julafton akte vi till Mysore och dar var stans hotell uppbokade av 2000 lakare som skulle pa konferens. Efter att vi tittat pa cirkus 15 hotell hittade vi ett rum – 1500 rupies! Det borde ha kostade max 500.
Nasta dag gick vi fran toppen till ett lodge-botten for 200 rupier. Morkt och sunkigt med en (indisk style) toa som stank avlopp sa man ville spy varje gang man var tvungen att ga in dar. Ingen dusch.
Vi struntade i Mysore och akte vidare till Calicut for att kunna ta taget vid kusten till dar vi ar nu – Varkala. Bussen var fullproppad sa vi fick sta i 3 timmar. Serpentinvagar igen och den har gangen var jag annu raddare… Dom kor ju som galningar och alltid overlastat.
Lika fullt pa taget hit ner. Efter fyra timmar fick vi sittplats vid fonstret, men det var anda trangt. Pa britsarna lagom for tre peroner satt fyra – fem och i gangerna stod folk overallt sa chai-nissarna knappt kunde ta sej fram. Nagon konduktor sak vi aldrig till (pa den nio timmar langa resan!).

Ja. Skont att vara har i Varkala nu. Lugnt och skont. Ligger vid havet ovanfor en massa klippor.
Ska forsoka varva ner nagra dagar innan vi sticker till Periyar naturreservat sen.

Ciao….