Blåst pa regnskogen… =(

Vilken helomvandning den har veckan blev.

Life is really what happens when you’re busy making other plans!

Pa vag till tagstationen och Kerala forra sondagen och sa borjade jag ma illa. Sen madde jag annu mer illa och magen borjade gora volter. Satt pa Margaos tagstation och sag tag efter tag rulla in och funderade over vad jag skulle gora. Aka eller inte aka, det var fragan. Om illamaendet gick over i den typiska indiska magsjukan som jag bara for nan vecka sen skrev om, hur kul skulle det vara att genomlida den pa ett rufflande tag pa 3:e vaningens tagbrits i 15 timmar? Kom till beslutet att det inte var vart risken, och efter natten som foljde ar jag mycket glad over att jag tog det beslutet! Hade d ö t t om jag varit pa taget. Dumma dumma magsjukor. Det ar inte kul langre…

Egentligen borde jag vara tacksam over att magsjukan atminstone behagade visa sej innan jag gick pa taget sa jag fick en chans att valja, men jag ar anda GALET besviken!!! Varfor just da?! Precis nar jag var pa vag till min efterlangtade regnskog… Jag sa ironiskt till folket pa sheltret att det maste vara gud som straffar mej. Nu finns ingen tid kvar att aka sa langt bort.

Jag blev tvungen att tanka om. Sex dagar ledigt att ta ut. Bestamde mej for att aka tre dagar till Palolem, min favvostrand i Goa, och sen spara tre dagar till nar Jonas kommer hit. Kompensera regnskogen i Kerala med ett besok i Cotiago Wildlife Sanctuary, bara 12 km fran Palolem.

Det blev spackat schema i dagarna tre och nu ar jag genomslut och skulle behova sova i tva dygn kanner jag…

Dom basta stunderna kom nar blev ensam med naturen. Hyrde en cykel for 1 kr i timmen och trampade ivag till en strand 10 km norrut. Spirande grona risfalt, cashewnottrad i blommning och kvittrande faglar. Och sa den sa gott som ode stranden… mm, det var ganska sa nice det.

Tankte genast att det ar sa har jag maste uppleva naturreservatet, pa cykel! Pa vespa missar man ju alla ljud, stillheten.
Men jag blev tvungen att skippa iden. 20 km pa en stenhard sadel gjorde sitt pa baken och reservatet lag ju 12 km bort…
Men jag fick min tysta stund ensam i naturreservatet anda. Efter flera kilometer pa en liten stenig skumpig vag fick jag stalla vespan och ga resterande 700 meter for att na tree-top-kojan som var utpekad pa kartan. Det var en speciell stig, over en massa jattelika rotter under stora trad och det kandes lite djungelaktigt faktiskt, sa min torst efter regnskog slacktes i alla fall lite.

Tradtoppkojan var byggd vid en liten vattenkalla och en lang vinglig stege tog en upp i tva etapper. Det var inget for den hojdradde vill jag saga… Men det var helt otroligt att komma upp i niva med tradkronorna! Stod dar uppe tyst en lang stund och bara lyssnade nar naturen pratade. Stod dar sa lange att jag glomde bort halet jag kom upp fran precis bakom mej och holl pa att ramla rakt ner nar jag vanda mej om for att ga ner!

Pa hemvagen med vespan blev jag stoppad av polisen! Oh no… Inget korkort for att kora vespa, 450 rupies. Ingen hjalm, 100 rupies. Men den snalla polisen erbjod saklart ett annat alternativ. Betalade jag 200 rupies struntade han i korkortsboten. Jag plockade fram 200 rupies och sa ”So this goes into your pocket?”. Da erbjod han sej att skriva ett kvitto. Sa i slutandan blev det 100 till staten, 100 blev dricks till honom. Korruption hej hej!

En natt pa en obebodd o hann jag ocksa med! Jajamensan. Kan inte saga att den var ode for det var ca 70 pers dar. Goa rejvfest! O, wow vilken fest… inte. Dom hade dj och en stor generator som vasnades om man gick bakom DJ-baset, men hur manga dansade? Pa sin hojd 10 samtidigt. Resten satt runt brasor utspridda pa den lilla Butterfly-stranden och rokte pa… Det kandes ganska sa avslaget. En rejvfest utan rejvare. Kallt var det dessutom! Kom hem 5 pa morgonen…
Det basta med hela trippen var batturerna dit och tillbaka mitt i natten.

Igar morse gick jag upp tidigt for att aka pa delfinbattur, men bara 30 meter fran hyddan hittade jag en kraka med bruten vinge som jag bara inte kunde strunta i. Hundarna lekte med den. Kom pa att International Animal Rescue har ett litet shelter i Palolem och bestamde mej for att ta krakan dit efter att jag varit pa delfinturen, vilken bara skulle paga i 30-60 minuter. Bar in krakan i min hydda sa lange.

Vi kom inte sa jattenara delfinerna, men dom var anda fantastiska att se. Verkade vara ca 20 stycken och dom glanste i vattnet nar dom hoppade. Vackra.

Fixade sen en av killarna pa restaurangen att kora mej till IAR med krakan. Holl den helt enkelt i handerna. Vilket krangel att hitta IAR! Nar vi val hittade huset var det stangt och igenbommat. Ringde istallet for att fa tips pa vad jag skulle gora med krakan. Deras hogkvarter i Assagao ligger ca 9 mil norrut, sa det var inte direkt lage att aka dit. Dom sa att jag skulle ringa en annan organisation narmare Palolem, Margao, 3 mil darifran. Sagt o gjort, men dom kunde inte heller gora nanting, dom hade ingen veterinar tillganglig. Men dom sa at mej att forsoka ta krakan till narmaste veterinar i Palolem sa jag akte till statliga Animal husbandry. Dar ville dom inte ta emot den heller. Forsokte skylla pa att veterinaren inte var dar, men jag lyckades overtyga dom att lata krakan vara dar tills veterinaren kom och kunde avliva. Jag sa att krakan kommer plagas till dods om den inte kan fa hjalp eller avlivas, snalla ta emot den.
Vad som sen hande vet man ju inte, men jag hoppas den inte behovde lida mer.

Maste till sist bara beratta vad Jeten sa for nan vecka sedan. Han berattade att det hade funnits en manniska med tva huvuden pa marknaden i Mapusa som man kunde fa se om man betalade nagra rupier. Jag fick en chock! Kanns lika gammalt som haxbranningen och det pagar har och nu i Goa! Stackars manniskan, visas upp som apa i bur. Att folk betalar for att se! Och Jeten som verkade beratta det for att han var forfarad over dom tva huvudena, inte for att han var forfarad over att manniskan med dom tva huvudena visades upp sa dar. Han hade aldrig hort talas om manniskor som fods som siamestvillingar forut.