You take a religion and go and pray!

2006-01-21 lordag 21.20 (nar detta skrivs)

Klockan ar 21.20, det ar dagen fore jag ska aka till Kerala och jag sitter framfor teven och tittar pa en dokumentar om Blondie pa BBC.
Utanfor fonstret rader Indien.

Traffade pa herr Brutalt Konstig alldeles nyss. Hemlos man som jag brukar se lite varstans har i Ponda. Han ar brun som uppstigen direkt ur kloakerna och har bara fyra tander kvar i munnen som star som gaddar at olika hall. Han verkar bara sitt hem i pasar pa axlarna och gormar och skriker sa fort han far syn pa mej. Man undrar var han vill nar han gestikulerar, pratar hogt och okontrollerat utan nagot sprak. Tittar pa en som om han vill morda en. Men nar man gett honom pengar blir han tyst. Han ar inte som dom vanliga tiggarna som bara stracker fram handerna…

Jag ar trott. En spackad vecka och somnloshet pa natterna. ”Att gora innan jag aker hem”-listan ar lang och jag kanner mej stressad. Redan, fastan det ar fem veckor kvar.

Idag har jag varit pa mote. Representanter fran alla organisationer som jobbar med Animal welfare i Goa traffades i chefen for International Animal Rescues hus for att diskutera 2005 plus vad som hander just nu. Johns hus var ett riktigt lyxhus, specialdesignat. Otrolig tradgard med swimmingpool. Och sa en massa hundar.
Sex kvinnor och fyra man medverkade totalt pa motet. John inledde med att dela ut varsitt ex av vad England kallar for djurens Five freedoms som England beslutat ska galla:

1. Freedom from Hunger and Thirst
2. Freedom from Discomfort
3. Freedom from Pain, Injury or Dicease
4. Freedom to Express normal behaviour
5. Freedom of Fear and Distress

Norma sa att Indien sa har langt inte accepterat dessa 5 freedoms for det vore att gora djur likvardiga med manniskor.

Efter ”friheterna” tog Norma kommandot. Hon ar verkligen en kvinna med otrolig pondus. Totalt oradd och sjalvklar. Hon holl ett fantastiskt tal for djuren i onsdags nar ambulansen invigdes pa sheltret, ville nastan tjoa men det hade inte passat sej. Pa motet visade hon i alla fall statistik over hur manga hundar som totalt opererats och rabiesvaccinerats i Goa genom alla ar: ca 50 000!! Statistiken har Norma aven skickat ut till media och till Goas ministrar och kommuner.

Vidare diskuterades olika problem och vad som kan goras at dom. Vad for problem finns vad galler djur i Goa?
Gatuhundar. Husdjur som skots illa. Djurtransporter och slakterier dar djur inte behandlas vardigt. T ex hade John sett en manniska bryta ryggen av en get for att fa in den i en lastbil. Goas turism skapar ocksa problem. Manniskor kommer fran hela Indien for att tjana pengar pa turister. Och det hittas pa dom konstigaste satt ocksa. Veterinaren Astrid berattade att det senaste galler apbebisar. Nagon gar omkring med en apbebis pa stranden och later turister tro att apan far illa. Turisterna forsoker fa apmannen att slappa apan, men apmannen sager att han kraver pengar for att gora det. Turisterna pungar upp med pengar. Stora pengar, ca 200-400 svenska kronor. Sa har apmannen gjort sej en business. Medan turisterna tror att dom gjort en god garning springer apmannen bara ivag och hamtar nasta apa fran skogen.
Sex apbebisar hade Animal rescue fatt in bara den senaste veckan. Dock hade dom satt folk pa att hanga runt vid Calangute och Baga for att forsoka hitta personen/personerna som sysslar med detta.

Andra problem som togs upp pa motet galler dom speciella kort som IAR fatt for att kunna visa upp som ID nar dom behover ta ett misskott djur ifran en agare t ex. Dom har fatt korten utfardade av ett statligt departement (minns inte vilket), men ett annat departement verkar inte erkanna dom. Sa nar dom ar ute i falt och behover assistans bums finns det ingen uppbackning. Vilket kan vara generande nar en manniska utmanar dom och sager ”Lat se vad du kan gora, vad du har for power”.

Men jag har imponerad av hur dom jobbar. Dom gar rakt pa problemen som finns i Goa och tar konkret action for att gora nagot at det. Fran att fa lagar andrade till att sjalva fanga in en sjuk hund o s v.

Pa hemvagen fick jag skjuts av en man som ar medlem i PFA. Han driver en egen tidning, typ Metro som gar runt pa reklamintakter. Det var intressant. Han var utbildad biolog och vi diskuterade sopproblemen i Goa blandat med vilken pinne i hjulet korruption ar. Jag fragade om media ocksa var korrupt, och han sa att nej, men att dom var radda. I Indien rader nastan maffia. Han berattade att en tidning hade latit smygfilma ett antal politiker nar dom lat sej mutas. Det blev skandal och ett 15-tal politiker fick ga. Men han sa att det inte ar manga som vagar sej pa nagot sant, skriva om for heta amnen, for i Indien mordas det.

Han berattade att Indien har manga bra lagar, problemen sitter inte dar. Problemen sitter i att ingen ser till sa att dom foljs. Det ar t ex Coca colas ansvar att ta hand om plastflaskorna dom tillverkar och som ligger overallt och skrapar. Det ar lag pa att dom ar ansvariga. Men varfor ser inte nagon till sa att Coca cola tar hand om dom da? Jo, for att Coca cola har mutat dom personerna.
Han var intressant. Jag ska traffa honom igen nasta gang jag aker till Vasco.

Detta var idag.

I torsdags var en annan intressant dag.

Jag var pa sheltret pa kvallen for att laga pasta med tomatsas och parmesanost fran Sverige. Det blev jattegott, men jag kan meddela att det inte bara var vattnet i kastrullen som nadde kokpunkten! Lika heta gick diskussionerna.

Det borjade med att dom spelades en lat med en refrang snodd fran svenska bandet Alcazar. Jag kunde inte lata bli att saga att killarna som sjunger ar homo och har varit ett par. Basha drog genast igang diskussion om homosexualitet. Det ar fel, det ar sjukt, gud skapade man och kvinna for att dom skulle kunna fortplanta sej o s v. Han malde och malde om att det var en sjukdom och att det inte var guds vilja och jag fick knappt nagon syl i vadret. Jeten och Shivaji flinade och flyttade sina stolar narmare som om det var dags for slagsmal.
Jag forsokte fa Basha att lyssna pa mej, men han sa att ”vad du an sager sa ar det fel”. Jag fragade vad det ar som ar sa farligt med homosexualitet, all karlek ar bra karlek, homosexualitet skadar ingen. Men nej, det ar inte guds vilja! Jag sa att jag tror anda inte pa gud och sa bytte diskussionen riktning.
”Joho, du tror visst pa gud, du var pa Midnattsmassan och bad! Du sager bara att du ar ateist men du ar visst kristen”. Han forstar inte att jag bara ar nyfiken pa olika kulturforeteelser, att det var darfor jag gick pa katolikernas midnattsmassa.

Jag onskar jag hade en bandspelare och kunde skriva ner exakt vad som sas.

Basha fragade ”Vem skapade jorden?”. Jag sa ”Big bang”. ”Big bang ar en saga!”.
Det intressanta ar att Basha ar muslim och tror pa en gud. Dom andra ar hinduer och tror pa alla gudar som finns, t o m kristendomens gud. Men dom pratade i alla fall om att det finns en stor kraft bakom allting.

Dom undrade om mina foraldrar ar kristna, jag svarade att dom kanske ar lite kristna. Da los dom upp och sa ”ja, men da AR du ju kristen”.
Har ar religionen livsviktig. Dom kan nog inte forestalla sej hur oreligiost det ar i Sverige, att man automatiskt inte blir kristen bara for att ens foraldrar ar det.

Jeten var riktigt orolig och upprord over att jag aldrig ber. Precis som om jag bringar olycka med mej. Han sa barskt ”You take a religion and go and pray!”. Han sa ocksa att jag inte har nagot jobb i Sverige for att jag inte bett tillrackligt. Jag sa att det inte handlar om det, det handlar om att jag inte lagt ner tillrackligt hart arbete pa att fa ett. Nej nej, tyckte han.
Vasu undrade vem som ber for mej nar jag ar sjuk. Och så sa han att guds ogon gor sa att folk inte slar ihjal varandra for lattvindigt eftersom dom vet att dom kommer straffas av gud efterat.

Vi pratade lange lange och det kandes som om luften renades lite mellan mej och Basha. Speciellt nar jag sa att jag ju respekterar dom, ni borde respektera mej. Da var det nagot som plingade till i huvudet hos honom.
Jeten sa ”Now I don’t want you as my girlfriend anymore, if you don’t believe in god” (skamtsamt). Vasu var orolig for att Sverige befolkning skulle do ut om alla var homosexuella. Jag sa att det var valdigt fa manniskor som var det och jorden ar ju overbefolkad anda sa det ar ju bara positivt om folk ar homo. Jag sa att jag sjalv inte vill ha egna barn for det finns sa manga barn utan foraldrar som jag kan adoptera istallet. Klokt, tyckte han.

Jeten trodde jag var arg efter alla diskussioner och for att dom kritiserat mej, men arg? Herre gud, det var ju skitkul! Inte varje dag man far vara mitt i en san kulturdiskussion. Fick uppmaningar om att inte morda honom nar han skjutsade tillbaka mej till hotellet.

Jag undrar vad dom tanker om mej. Vad tankte Shivaji som inte sa nat alls eftersom han inte kan engelska? Nog forstod han var det handlade om eftersom dom pratade pa konkani/hindi hela tiden ocksa. Att jag dessutom ar en ung tjej som inte bara ler och haller med som tjejerna har verkar uppfostrade till att gora. Nar jag aker tillbaka till Sverige gor jag det med en ny varld i huvudet och jag tror minsann att jag lamnar en varld kvar har hos dom ocksa.

Intressant kvall.

I veckan nar jag berattade att jag skulle till Kerala i en vecka kommer Shivaji fram till mej och sagar att dom kommer sakna mej nar jag ar borta. Och nagon dag senare nar jag ar i fard med att klippa en hunds ora sagar han pa sin knaggliga engelska att jag gor jattestor nytta pa sheltret, hur ska dom klara sej nar jag aker darifran.

Fragan ar hur jag ska klara att lamna dom?

PS. Forlat om jag skriver meterspalter, det bara blir sa. Och forlat om det ar lite osammanhangande och konstigt skrivet, ville bara fa ner allt innan jag aker pa nya aventyr till Kerala.