Hemlangtan… (till Ponda)

Det har varit väldigt behagligt väder i Goa den här veckan. Temperaturen har legat på kanske 27 grader. Det har varit mulet och det har regnat ganska mycket jämfort med Sverige.

Det kanns som jag har landat nu i alla fall. Jag blir inte forvanad nar jag ser indier pa gatan nar jag kommer ut pa morgonen. Aptiten har kommit tillbaka. Jag har skaffat mej vanor och jag kanner mej ganska bekvam pa praktikplatsen.

Jag vet ungefar dom dagliga ruiterna pa sheltret. Pa mornarna ar jag med och stadar. Diskar hundarnas mat-och vattenskalar. Tar bort avforing fran burarna och tvattar rent golven. Dom anvander kvastar utan skaft nar dom stadar. Dom anvander sma plastpasar som tvattsvampar nar dom diskar.
Det opereras tre ganger i veckan. Hittills har jag mest fatt titta pa. Gjort iordning sytradar och assisterat med lite olika grejer dom anvander. Jag har ocksa fatt rengora sar och fatt fylla pa sprutor med ”strepto”.

Den har veckan har vi mest suttit inne pa kontoret och pratat. Dom firar guden Ganesha sa alla utom veterinaren Basha (som ar muslim) har varit lediga. Det enda som funnits att gora har varit att stada och gora rent for hundarna pa morgonen. Sen har vi bara suttit och pratat och vantat pa att det ska komma nat ”fall”. Sheltret fungerar aven som en liten veterinarklinik, sa ibland kommer det folk med vanliga husdjur som inte mar bra. Darfor har Basha varit tvungen att halla sheltret oppet. Han har dock gett mej tva eftermiddagar ledigt.

Ponda ar en helt okej stad. Den ar ganska liten, men ar anda ganska hektisk. Hotellet jag bor pa ska vara ganska modernt matt med indiska matt, men med svenska matt kanns det som 40-talet. Manniskor bor valdigt enkelt har. Daremot ar dom flesta valdigt fint kladda. Kvinnorna har klanning eller sari. Mannen ”finbyxor” och skjorta. Pa nat satt kanns det inte som att kladseln passar in pa gatorna som ar skitiga, leriga, fulla av koskit och skrap. Det ar sopor overallt!

En (1) toarulle kostar mellan 28 och 42 rupies. En middag kostar 10 rupies.

Idag ar det lordag och jag har ledigt. Akte till Calangute for att ta det lite lugnt, men jag langtade tillbaka till Ponda nastan sa fort jag kom hit… Ponda borjar kannas som hemma och hemma ar tryggt. Calangute ar en av dom storsta turiststallena i Goa. I Ponda tittar alla pa en, har ar det varre. Har blir man tilltalad hela tiden. Folk som vill att man ska kopa deras grejer/tjanster. Man orkar inte svara till slut. Man bara gar. Man far inte vara i fred.

En kille kom fram och borjade prata med mej. Han var trevlig, men han hade ju en javligt konstig bild av vastlandska tjejer. Han var bara ute efter sex och skamdes inte for det heller, han verkade tro att jag skulle vara ”pa” direkt. Trodde han hade forstatt efter nagra minuter vem jag var, men icke. Trots att jag seriost, allvarligt, javligt ordentligt gjort klart for honom att jag absolut inte ville ha sex med honom fortsatte han att prata med mej om att ses till kvallen och dricka alkohol och ”have some fun”, blink blink med ogonen. Han verkade fortfarande vara i det stadiet dar han tror att ett nej betyder ett ja.

Det kanns konstigt att vara har. Kanner mej nagot dum, bortskamd. Det ar fattigt har, jag kommer fran ett rikt land. Det kanns inte bra att sitta pa en restaurang och dricka milkshake nar en indier som arbetar 12 timmar om dagen passar upp pa en. Det kanske ar bra med BRA turism, men jag skulle nog inte vilja vara indiern… ungefar som jag kande nar jag stadade i Sverige. Underlagsen.

En rolig grej med indiska killar ar att dom ofta gar hand i hand som om dom vore ett par.

Var med i tidningen i onsdags! Men det var skrivet med hinditecken sa jag kan inte lasa det. Vasu berattade lite kort vad det stod. Bl a om interpraktik och att jag bryr mej om djuren.

Ser fram emot mandag! Skulle kunna borja jobba sex dagar i veckan som dom andra. Har anda ganska trakigt nar jag inte jobbar…

Hej da fran mej