People for animals!

8:e dagen i Goa, men inte det Goa folk forestaller sej. Jag ar i en stad i inlandet som heter Ponda. Har ligger det ena sheltret People for animals driver. Det jobbar fem personer pa heltid har. Fyra av dom bor aven pa sheltret. Det ar en veterinar, tre djurvardare och en sekreterare/alltiallo. Dom ar jattetrevliga! En gang i veckan kommer det en till veterinar och hjalper till vid sterilisering/kastrering. Han var dar i torsdags och var jatterolig…

Just nu bor jag pa ett hotell i stan, ca en kilometer fran sheltret. Det ar ratt sa dyrt for att vara Indien och inte heller jattefint, men det har tv och det ar ganska skont pa kvallarna, sa det inte ar helt tyst… Det andra sheltret ligger ca 2-3 mil bort fagelvagen. Den vanliga vagen blir det ca 5 mil… Jag funderar pa att kora en manad i taget pa vardera stalle. Ska foresla det for min kontaktperson.

Praktikplatsen (sheltret) ar perfekt! Over forvantan. Lagom mycket att gora och mycket trevliga manniskor. For mej som kommer direkt fran Varldsbutiken i Orebro (dar det ar valdigt lugnt) ar detta ett lagom steg… Borjar vid nio och slutar strax efter fem. Veterinaren Basha, sekreterare Suvarna och djurskotaren Vasu kan engelska sa dom ar det ganska latt att prata med.
Lunch ater jag med Basha pa olika lokala restauranger. 99 % man vid den tiden pa dygnet, kvinnorna ater tydligen nastan jamt lunch hemma. Blir darmed ratt sa uttittad… Basha ville forst inte ta med mej till dom lokala restaurangerna, han trodde jag bara ville ga pa fina restauranger som hotellen har, dar man far kniv och gaffel. Jag propsade pa att jag atminstone ville testa dom lokala – och det var saklart inget fel pa dom! Men jag ater inte med handerna… an.

Basha vill att jag berattar allt om Sverige for honom. Han ar jattenyfiken. Jag har visat bilder pa min familj och pa nagra kompisar. Han tyckte alla var valdigt vackra…

Andra dagen fick jag vara med nar dom opererade! Dom sa at mej att satta mej pa en stol ”because some faint”, men jag svimmade inte… Det var intressant. Det gick som pa lopande band. Alla visste precis vad som skulle goras. Ena hunden hade valpar i magen sa jag fick som order att rakna hur manga. Nio sma bollar! Nio hundar som slipper ett javligt smartsamt liv.
Nar hundarna sedan vaknade upp var dom jattevingliga… Totalt ar hundarna inne en vecka pa sheltret. Dom blir aven rabiesvaccinerade och oronmarkta.

Var forut idag i Benaulim och dar sag jag massor av oronmarkta hundar. Det kanns otroligt bra i hjartat att se! Inga fler undernarda hundar blir det efter dom…

Igar kom det aven in en kalv som brutit benet. Den verkade inte ha ont, men den kunde inte ga. Men People for animals fixar – med gips! Nu ska den vara pa sheltret i minst en manad framat. Den var jattesot och slickade mina ben.

I gar eftermiddag foljde jag for forsta gangen med ut for att slappa ut en hund i frihet och for att hamta fler hundar. Det var fantastiskt att se nar vi slappte ut hunden igen. Den verkade sa forvanad. Dom stackars hundarna tror ju att dom ska do nar dom fangas, sa helt plotsligt ar dom fria igen! Sen akte vi runt for att leta nya hundar, men vi hittade bara en som inte var oronmarkt redan. Dom flesta har i Ponda stad ar opererade.

Dom aker runt shelret i en radie pa ca 30 km ungefar for att hamta hundar och tar bara hundar fran samma omrade i buren pa bilen for att dom ska kanna varann, sa det inte blir brak.

Hundarna far mat en gang per dag. Dom far alltid ris och fisk. Ser ganska ackligt ut sa igar morse forsokte jag skamta lite med Vasu och fragade om det var gott. Bade han och veterinar Basha tittar forvanat pa mej och borjade forklara att det var hundarnas mat. Jag sa att det var ett skamt och da los dom upp! Tror att jag brot isen ganska bra dar… Basha sa att ”you have to make jokes in life, otherwise life very boring”. Tog aven med jongleringsbollarna, det uppskattades ocksa!

Nog for denna gang!

/Sssss