Det är bara fyra dagar till jag ska åka och jag har fruktansvärd nervfeber. När jag ska sova finner jag mej själv tryckandes mot sängen som besatt och helt skräckslagen, vill inte lämna, vill inte sova i någon annan säng! Allt jag gör blir som det sista jag gör i livet. Tar avsked från varenda vana, varenda kastrull, varenda minut. Jag är paranoid nog att nästan veta att något av dom fyra planen jag ska åka ner med ska störta. Och störtar inte dom lär jag väl säkert dö av något så banalt som en kokosnöt i huvudet ändå.
Men pappa har lärt mej att man inte ska gifta sej med bilar så det här uppbrottet från hemma kommer nog göra mej gott. Inte gifta sej med hemma, aja baja. Det märks ju redan att jag nästintill varit förlovad.
Det är ju dessutom spänningen jag främst längtat och varit ute efter så jag kan inte låta bli att skratta åt min ångest i smyg…
Det ska i alla fall bli gott med lite indiskt käk och lite diarre till efterrätt. Om jag mot all förmodan inte störtar.
/S
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.