Typ Fittja

Vilken helg!

Nu är det en vecka efter den stora finalen och jag börjar så småningom återhämta mig 😉 Jag tror det har med åldern att göra. En helg med för lite sömn, oregelbunden mat och mycket galenskap kräver flera dagars återhämtning. Så var det aaaaaaldrig förr!

Jag har lagt ut lite bilder för den som är intresserad.

Vi sov som skrivet lite för länge på lördagen. Vi bestämde till slut att det inte var någon mening med att åka till stan och sen tillbaka till lägenheten innan showen. Så vi gjorde oss klara i lugn och ro och åkte sen till stan och mötte upp massa andra svenskar för att äta middag. Restaurang Oscar´s var bokat för 50 personer och vi var de enda på stället. Men stackars kille! Har var själv med beställningarna, baren och serveringen. Dock hade han hjälp i köket av en kompis som stack efter en stund. Vi hade tre olika rätter att välja mellan, men ni må tro att det tog en stund… Tur att vi var där tidigt 🙂 Effektiv som man är var det ju bara att hugga i! Jag tog baren tillsammans med Inger. Restaurangkillen, låt oss kalla honom Oscar, gick stressat igenom hur vi skulle hälla upp vad. Så vi grejade det. Riktigt skoj! Ska nog bli bartender när jag blir stor 🙂 En arrogant svensk, som jag aldrig träffat förr, trodde att det var mitt ställe. Utan att ljuga fick jag honom att tro att jag bara jobbade där 🙂 Han bara blängde på mig sen när jag åt med de andra och åkte med till arenan, men han sa aldrig nåt. Kul att skoja lite med den typen av människor.

Tänk er en restaurang till bredden fylld av schlagernördar strax innan finalen i Eurovision Song Contest. Då har ni känslan i lokalen…

Hartwall arena ligger, med tåg, fem minuter utanför centrum. Evenemanget till ära hade de satt in tåg som gick i skytteltrafik mellan centralen och arenan. Det är alltid en sådan underbar stämning på plats. Kan inte förklara det på annat sätt än att det är fantastiskt galet. Jag hejade, som många vet, på Georgien. Väl i kön såg jag en mindre georgisk fanclub. När jag berättade hur mycket jag gillade deras låt och hur gärna jag ville åka till Georgien så fick jag en flagga av dem. Min lycka var gjord!

Maria spelade kazoo och gjorde succe. Vi handlade vatten (de tog självklart våra flaskor i kontrollen), öl och popcorn. Men sen visade det sig att vi inte fick ta med något ät- eller drickbart in till våra platser. Vad var det för påhitt? Skulle man klara sig utan vatten i fyra timmar!? Dumt Finland, dumt! Så det var bara att möla in popcornen och hälla i sig vattnet. Detta resulterade givetvis i att jag fick springa och kissa i mellanakten. Hmmm

Rad sju och åtta bakom varandra satt vi. Men det var helt otroligt bra! Till höger om catwalken, precis vid en liten gång. Långt fram, jag hade ingen framför mig och jag hade fritt vid sidan också. Jag kunde se… Det ni! Jag viftade med min georgiska och med min svenska flagga. Mamma hade sett mig på TV trodde hon. Det såg ut som jag och hon frågade om jag hade en vit blus, stog i en gång och viftade med en konstig flagga…

Serbien nästa år, vad kan man säga. Balkanballaderna är svårslagna. De har haft topplaceringar många år i rad nu. Dock tyckte jag att Marija var aningen för kaxig. Men Serbien blir kul. Vi pratar om att åka tåg ner.

Efterfesten för oss vanligt folk var på Euroclub. Men lika bra som det var på fredagen lika stor flopp var det på lördagen. Av någon oförståerlig anledning hade de dammat av de tre töntarna i Basic element. Ingen förstog nånting. Schlagerbögarna buade och vi gick därifrån med den svenska flaggan djupt begraven i väskan. Jag tänker inte ens tala om för er vad de gjorde och sa på scen, men det var oerhört dåligt och pinsamt. Jag ska nog byta land…

Vi drog runt i kylan på stan, åt dyra nachos och drack varm choklad på Donken. Att vänta in nattbussen 04:15 är en smäll man får ta när man bor i typ Fittja (Vanda).

Men festligheterna var inte över… Vi hade en båtresa hem att se fram emot. Och den gick inte av för hackor. Först fick vi en hytt ovan bildäck fast vi hade bokat under. En liten tröst efter fiaskot i hockey-VM. Vi åt en jättebuffé tillsammans med de övriga i schlagerklubben. Jag vet inte hur man ska tolka det, men när vi klev in i matsalen behövde vi inte säga något utan personalen kastade ett öga på oss och sa bara ”melodifestivalklubben” och pekade på ett bord. Hmrpf!

Natten blev lång, vi och ett antal skolklasser från Finland slogs om att få använda kareokemaskinen på nattklubben. Vi dansade, lirade och sjöng natten lång. Fick sova en timme innan jag slet mig ur sängen. Jag tänkte minsann inte missa frukosten som jag redan hade betlt för. Men mamma, jag gjorde inte någon matsäck 😉

Väl framme i Stockholm satte jag Maria på tåget hem. Vi hade svårt att skiljas åt som vanligt. Jag träffade bror min och fick mig lunch. Det var skönt att få prata med en icke schlagerinsatt människa 🙂

Trött och mätt åkte jag sen tåg hem med tre från klubben.

Kyla, Fittja, alkohol, förvånadsvärt trevliga människor, glädje och hysteri får vara mina avslutande beskrivande ord från den här resan.

Vi ses i Belgrad!