Snabbvisit i Kambodja

Val over den Kambodjanska gransen fick vi aka annu en bat pa Mekongfloden. Sa fort vi kommit over till Kambodja borjade det dyka upp en massa gigantiska vita kor som sag ut som buffalos, de var hur manga som helst och valdigt vackra. Barnen som bodde langs floden vinkade och ropade hello nar vi akte forbi sa jag fick ova pa min drottningvink manga ganger med tanke pa att denna battur tog over tre timmar. Det var en underbar resa och intressant att se hur de lever langs floden, hur de badar och diskar i den smutsiga bruna floden. Sista timmen borjade jag dock bli rastlos, men till slut kom vi antligen fram till en liten brygga dar vi fick kliva av. Darefter vantade en resa i en minibuss som enligt pappret vi fatt skulle ta 45 minuter till Phnom Penh. Resan tog 1,5 timme och vi satt 20 personer i den lilla bussen, vilket var nagra for mycket for ingen kunde rora sig. Jag satt dessutom mellan tva saten sa nar vi kom fram hade jag ingen kansel i rumpan tack vare den gropiga vagen. Vi kom da antligen fram till Phnom Penh efter manga timmars resande. Jag, Mary och Natsu tog in pa ett trebaddsrum pa ett guesthouse pa backpackergatan i staden. Gick och at, jag var vralhungrig, och sag en typ av dansteater av barn fran ett barnhem, de var verkligen jatteduktiga!

Forsta dagen i Phnom Penh tog vi en lugn morgon pa vart guesthouse innan vi gick ut i hettan in mot den mer centrala delen av staden. Det forsta jag var tvungen att gora var att branna mina foton till skivor da jag bara hade ett kort kvar i kameran. For att vara pa den sakra sidan ville jag gora det i en stor fotoaffar sa nar vi hittade en gick jag in och mottes av en jattegullig tjej som hjalpte mig. Med 1200 foton i kameran tog det sin lilla tid, nastan 2 timmar. Medan de andra vantade satt jag och pratade med tjejen som berattade om sin familj, sina drommar och sitt liv i fotoaffen dar hon spenderade 12 timmar per dag, 7 dagar i veckan. Hon var ledig en dag i manaden och fick ut 70 dollar. Helt sjukt!
Nar jag sen fick tillbaka minneskortet och satte tillbaka det i kameran stod det fel pa minneskort. Jag blev jatteorolig att alla bilder var borta. Vi provade kortet i andra kameror men det stod samma sak dar. Som tur ar hade hon fort over alla foton till datorn men efter att hon brant dom till skivor var det manga kort som inte gick att titta pa. Jag forsokte da forklara att jag ville fa ett nytt minneskort eftersom det blev forstort i affaren, men jag fick ingen som helst respons. Bad att fa prata med en chef, men han befanns sig i Thailand och det fanns ingen annan som var ansvarig i butiken dar det jobbade 15 stycken! Blev mer och mer irriterad men vad kunde jag gora? Jag forklarade flera ganger att det inte var tjejen jag var arg pa, det var ju inte hennes fel men om nagot gar fel i butiken tycker jag att de far ta ansvar for det. Hade det varit Ica Maxi hade jag definitivt fatt en oxfile hemkord som kompensation. Tjejen sa att ett nytt skulle kosta 25 dollar och att hon och jag kunde dela pa kostnaden, vilket jag aldrig skulle ga med pa. Jag ville att butiken skulle sta for det men jag forstod ganska snabbt att de inte skulle gora det. Forsokte da fa skivorna gratis men da hade tjejen fatt betala dom och det ville jag ju inte. Sa jag fick betala 35 dollar for ett nytt simkort och de branda skivorna med forstorda foton. Mary och Andres hade gatt vidare med Natsu vantade pa mig da vi planerat att besoka ett barnhem pa eftermiddagen men vi kom inte fran affaren forran halv fem och da kandes det lite sent. I stallet gick vi till central market och av ren nyfikenhet fragade jag vad ett likadant minneskort kostade dar, 20 dollar!! Och minneskortet jag fick fran affaren hamtades fran marknaden. Da blev jag annu mer arg, att de hade mage att ta 25 dollar for kortet som kostar 20 pa marknaden och det var innan prutning!! Ja ja vad gora? Dessutom sag jag nu nar jag tittade pa mina foton att alla ar snea..vet inte om det ar min daliga syn eller nagot fel i hjaran som gor att jag inte kan fota rakt!?! Maste undersokas!
Efter marknaden besokte vi Wat Phnom innan vi motte upp Mary och Andres for middag och ol.

Dagen efter hade vi ett fullspackat schema da vi alla skulle aka dagen darpa och gardagen tillbringades i en fotoaffar. Jag akte till Killingfield medan Natsu och Mary akte til Nationalmuseumet och Grand palace. Vi mottes sedan vid Tuol Sleng. Ord for att beskriva bilderna och kanslan vid Killingfields och Tuol sleng kanns onodigt. Ni forstar nog. Det ar bara sa oforstarligt att det hant. Vidrigt!!

Efter det at vi ”finlunch” innan jag och Natsu akte till ett barnhem utanfor staden. Pa vagen stannade vi och kopte med oss 50 kg ris, som sags racka till 45 barn i tva dagar. Moppechaufforen hade lite svart att hitta sa vi korde runt pa smavagarna i en halvtimme innan vi hittade ratt och overallt var det barn som vinkade och ropade Hello! Val framme kom vi mitt i ett dansupptradande, sa vi smog in pa terassen och satte oss pa varsin pall. Fick direkt en massa barn runt oss och i knat. De fagade vad vi hette och vart vi kom i fran, de var verkligen jatteduktiga pa engelska. De larde sig aven japanska sa de pratade lite japanska med Natsu. Efter upptradandet var det disco sa vi dansade med barnen som visade en san otrolig gladje! Det var fantastiskt att se hur de tog hand om varandra, hur de aldre tog ansvar for de yngre och minstingen som var runt aret blev meddragen av de flesta. Vi kopte armband de gjort och de tog en massa kort med vara kameror. Det var ett otroligt givande besok och jag ar valdigt glad att jag gjrde det. Det stod pa pappret vi fick att det var 75 barn dar, men nar vi raknade sovrum fick vi det till 48. De bodde 8 barn per rum och det var 6 sovrum, 3 for tjejer och 3 for killar. Tank att de bor med varandra 365 dagar om aret. Tank att ha 47 syskon runt sig hela tiden. Det ar svart att tanka sig in i deras situation men det kandes som en enda stor familj.

Pa kvallen at vi fyra tllsammans igen och hade ”privatfest” pa en pub nara vart guesthouse fram till tre.

I mandags splittrades vi och jag akte till Siem Reap, en bussresa pa 5 timmar. Kom fram och blev upphamtad av en kille som guesthouset i Phnom Penh fixat. Han korde mig till ett guesthouse som inte hade varmvatten i singelrummet sa vi akte vidare, for efter tre dagaqr utan en varmt duch var jag i desperat behov. Efter akt runt till fem olika stallen kandes det ratt. De hade restaurangen pa taket och efter att jag checkat in gick jag upp dit for att ata middag. Dar satt bara en forare som bodde dar. Han holl mig sallskap i ett par timmar och han berattade om sitt liv och om Kambodjas historia. Forstod mer nar han berattade i ett par minuter an vad jag gjort av halva boken Pol Potts leende. Han var forresten sjukt lik Usher, men en asiatisk version. Han var valdigt duktig pa engelska sa det var inga problem att kommunicera, vilket har varit sa skont har i Kambodja.

04.51, nio minuter innan alamret skulle ringa och tre minuter efter att jag vaknat knackade det pa dorren pa tisdagsmorgonen. Det var dags att aka och se soluppgangen bakom Angkor Wat. Det var morkt och kallt ute och jag satt och hackade tander pa moppen som korde alldeles for fort med tanke pa att jag inte hade hjalm.
Det var fantastiskt fint att se och hela Angkor omradet ar magnifikt. Tappade biljetten det forsta jag gjorde, forstar inte hur? Som tur var hade en vakt hittat den annars hade jag fatt betala for en ny. Nar jag gick i en gammal ruin som var valdigt tom pa turister, satt det en man och bad till Buddah. Nar jag kom forbi vinkade han in mig, tande tre rokelser och bad for mig. Gav mig en bunt med trabitar som jag skulle satta pa huvudet och sen stoppa in en pinne mellan tva. Sen laste han vad det stod pa trabiten, han laste noga och det sag ut som att han inte kunde tyda vad det stod, sen sa han, no good. Bad luck!!!!!! Hjalp! Jag fick gora en gang till och det var mer tur. Good luck sa han med ett leende. Puh! Jag hoppas hans boner blir besvararade annars far jag leva med denna otur som forfoljt mig pa resan. Och jag som ska flyga tva ganger i morgon!
Well efter 9 timmar var jag sa less att jag inte orkade en minut till. Jag at mat och gick en snabbis pa marknaden. Otur nummer tva den dagen var att jag pa nagot underligt satt tappade pasen med en nyinkop sjal i.
Pa kvallen fick jag sallskap av en annan chauffor pa restaurangen, de ar valdigt oppna och pratglada. Men nar denna chauffor som serverade mig en ol fran baren som jag bestallde, de ar lite allt i allo verkade det som, borjade prata om droger, blev jag plotsligt valdigt snurrig i huvudet och fick for mig att han lagt nagot i min ol. Sa snabbt hejda och gick ner pa mitt rum. Klockan var da tio och jag borde ha varit trott efter den langa dagen men icke. Somnade efter halv tre..kan ha varit knarket =)
Paranoid jag?

Buddah har inte svarat pa bonen an for i morse vid frukosten skar jag mig i lillfingret nar jag skulle dela min baguette. Det blodde inte jattemycket men jag kunde dela pa det och sag kottet. Tur att jag har en valfylld medicinvaska med mig!

I dag har jag alltsa akt 5,5 timmars buss tillbaka till Phnom Penh for att imorgon flyga forst till Bangkok och sen vidare till Phuket. Om allt gar som jag hoppas ska jag landa 14.30 !!! Langtar. Ville egentligen inte stressa igenom Kambodja sahar men jag vill verkligen ner till solen och fa traffa Lina som har lovat att ge mig lite karlek. Ska bli sa skont att fa se ett valkant ansikte!!

Sa gott folk, bing me some luck I’ll need it!

Snart ska det badas!