Förvirrat

Sitter på ett Internetcafe och sliter.

Ett tangentbord som är helt bakvänt! Inte en bokstav rätt!
Kanske ska förklara det: de har franska tangentbord.
Till och med det måste fransmännen göra på sitt eget sätt. Qwerty finns inte.
De har stuvat om alla bokstäver och tecken.
Ställer man om det till svenska så blir det bara värre: då måste man verkligen minnas alla tecken – annars är man förlorad.
Det är bättre att behålla det franska och köra en långsam smäktande pekfingervals…
Tyvärr blir man helt slut i huvudet och det blir till att rätta dagböckerna hemifrån sen.

Vi kom i natt. Flög 11 timmar i vårt lilla söta inrikesplan: en MD-83 – så’n som ni andra flyger ARN – Umeå med…
Sen buss från Dakar i tre timmar drygt. I bilkö. I värmen.

Fly Nordic hade den absolut trevligaste personal jag stött på.
Och lite spännande tyckte de nog också att det var, kan jag tänka mig: när vi skulle fylla i landningskorten frågade jag en steward om namnet på ankomstflygplatsen.
Han tänkte länge. Förklarade sen att det var så att ingen i personalen hade någonsin varit i Dakar, så de visste inte.

Grabben gav sig i väg fram och frågade.
Tack-o-lov visste Kapten.
Jag funderar lite på om han visste… eller om han plockade fram sin fickalmanacka och kollade väldskartan… eller om han anropade jorden för att fråga.
Det kommer jag aldrig få veta.

Fick i alla fall veta att den heter Dakar-Yoff-Léopold Sédar Senghor International Airport. Västafrikas största, uppkallad efter deras förre president, har jag fått veta i efterhand.

Rörigt här. Inte som någon annanstans.

Vaknade kl 0630. Ska mörda tuppen!

Tre önskningar: en ny toasits… en bräda till i sängen sa att jag slipper hänga ner under… och en yxa till, eller snarare mot, tuppen!

Fick ett nytt rum till Karin istället: nu kan jag sno hennes säng, madrass, kudde och har nu hela rummet ensam.
Behöver inte be om en toadörr. Är man själv räcker det med draperiet som faktiskt finns.
Det där med en hel toasits var det ingen som fattade.
Jag har gett upp.
Slänger den bredvid på golvet.
Städerskan lägger den tillbaka – den ligger nämligen löst och glider i väg när man rör sig det minsta.
Jag slänger den på golvet.
Så där höll vi på.

Skulle fira min födelsedag med ”Tupp i Vin!
Hade jag skarpa planer på.
Fast det var ingen som ville samarbeta om dådet: det blev en stackars oskyldig fisk som fick lägga upp sig för mig.