En grå stad

Cilla berättar om den grå staden, Aberdeen. Men det är bara till utseendet denna färg kan beskriva staden, på insidan bubblar den av alla färger.

Aberdeen beskrivs ofta som en väldigt grå stad, och sett till utsidan stämmer det. Vad annat kan väntas av en stad som på grund av närheten till ett av Europas största stenbrott till största delen byggts i granit. Smeknamnet ”the granite city” är inte på något vis taget ur luften, och den som söker efter färgglada hus i Aberdeen kommer att bli besviken. Visst finns det ett och annat färgat inslag; någon som tröttnat på gråskalan och målat sitt hus lysande grönt, rosa eller blått. Tyvärr ser dessa endast smaklösa ut och gör ingen arkitekturintresserad människa glad.
 
Med epitetet grå sammankopplas ofta ordet trist. Grå är ju inte direkt den livligaste av färger, och en stad som är grå måste därför vara tråkig. I Aberdeens fall är det emellertid inte sant. Den som letar efter liv och färg måste bara ta sig tid att titta innanför de gråa husfasaderna, bortanför all granit. Där finns det livfulla och färgglada Aberdeen.

Aberdeen är på intet sätt grått när det kommer till kultur. Under dagtid finns Aberdeen Art Gallery där timmarna flyger förbi i ett myller av gammal och ny konst. Livlig och färgglad underhållning hittas på kvällarna på någon av alla de klubbar och caféer som förgyller höstkvällarna med livemusik. Här kämpar lokala band tappert för att bli sedda och hörda av rätt människor, här drömmer unga människor om att bli nästa Frans Ferdinand. Musikscenen i Aberdeen sprudlar.
 
Aberdeen är inte heller helt grått när det kommer till mat. Brittisk mat har visserligen, generellt sätt, ett skamfilat rykte, och Aberdeen kan ur vissa synvinklar inte undkomma det. Missbruket av bönor i tomatsås bör inte ens nämnas, och företeelsen att servera mjuka pommes frites med kokta ärtor och morötter till näst intill varje rätt är inget som frestar smaklökarna. Men det finns ljus i mörkret.

En skotsk frukost är definitivt inget att skratta åt. Och ännu viktigare är att Aberdeen, ur ett internationellt perspektiv, sprudlar. Som många andra städer i Skottland och England har Aberdeen en stor dos mat från framförallt Asien och Mellanöstern. Vid varje gathörn sprids lukten av någon del av Kina och namnen på olika indiska curryrätter känns av de flesta Aberdeenbor väl igen.

I Aberdeen träffas människor på puben. Efter en hård dag på jobbet eller stressig dag på universitetet, vare sig vid dåliga eller goda nyheter, så är den naturliga mötesplatsen självklar. Maten är halvintressant men relativt billig, ölen är mycket god och definitivt billig, sällskapet är underbart. Det är på puben det händer, det är där Aberdeen kommer till liv. Dessutom finns i delar av Aberdeen en halvt undangömd grönska, som så här års antar höstens alla färger och hjälper till att skingra fasadernas gråskala.
 
Det som dock över allt annat gör Aberdeen färgglatt är människorna. I Aberdeen bor kristna, muslimer och hinduer, rika och fattiga, unga och gamla. Visst finns problem och klyftor som säkerligen kan diskuteras i all oändlighet, men som främling i Aberdeen emottas du med öppna armar. Aberdeenbor är mycket trevliga och hjälpsamma. De är vana vid alla sorters skandinaver, många anpassar sin dialekt efter sällskapet och de är hänsynsfulla och öppna.

Aberdeenbor är också mycket pratglada – överallt finns taxichaufförer, expediter och bartenders som vill prata fotboll, väder eller fråga ut icke-skottar om deras hemland. Utan människorna skulle staden vara grå, en trist stad utan liv. Tack vare dem är Aberdeen en stad som välkomnar, som innesluter främlingar i sin kultur och som sprudlar av liv och framförallt – färg.